Kända svenskars favoritlag

* betyder att personen har delade klubbsympatier, t ex Hammarby i fotboll/Leksand i ishockey.

52: AIK

Carl XVI Gustaf, Kronprinsessan Victoria, Asafa Powell, Mona Sahlin, Alexander "The Mauler" Gustafsson, Niklas Strömstedt, Daniel Westling, Martin Melin, Pontus Gårdinger, Helena af Sandeberg, Adam Tensta, Alex Schulman, Jacob Hård, Janne Schaffer, Max Martin, Ola Rapace, Jenny Strömstedt, Malin Ewerlöf, Örjan Kihlström*, Tommy Söderberg, Daniel Adams-Ray, Pernilla Wahlgren, Bianca Ingrosso, Alessandro Catenacci, Oisín Cantwell, Behrouz Badreh, Jacob Wallenberg, Sarah Sjöström, Alexandra Pascalidou, Martin Timell, Ted Åström, Dogge Doggelito, Oskar Linnros, Robert Wells, Tommy Nilsson, David Fjäll, Thomas Wilbacher, Christopher Kviborg, Gusten Dahlin, Alexander Axén, Lasse Granqvist, Lennart "Fjodor" Eriksson, Gustav Fridolin, Bo Hansson, Steffo Törnqvist, Niklas Holmgren , Laila Bagge, Agneta Sjödin, Jerry Williams, Sven-Bertil Taube, Cornelis Vreeswijk, Stieg Trenter, Pär Rådström

28:  Djurgården

Christer Fuglesang, Daniel Ståhl, Lars Ohly, Fredrik Reinfeldt, Magnus Uggla, Felix Herngren, Anders Gärderud, Ingela ”Pling” Forsman, Jessica Lindell Vikarby, Renée Nyberg, Stig Larsson, Tommy Körberg, Joakim Thåström, Jan Guillou, Ulf Elfving, Klas Östergren, David Hellenius, Kjell Bergqvist, Loa Falkman, Anders Timell, Fredrik Lindström, Peter Le Marc, Erik Haag, Eva Dahlgren, Bengan Johansson, Mikael Rickfors, Jonas Dahlquist, Svante Thuresson

25:  Hammarby

Björn Borg*, Martin ”E-Type” Eriksson*, Magdalena Andersson, Petter, Åsa Romson, Lasse Åberg, Alexander Skarsgård, David Boati, Kajsa Grytt, Mange Schmidt, Mikael Appelgren, Måns Möller*, Mårten Andersson, Pia Sundhage, Tore Kullgren, Marianne Lindberg De Geer, Joel Kinnaman, Eva Röse, Robert Perlskog, Eagle-Eye Cherry, Lasse Anrell, Dr. Alban, Paolo Roberto, J-O Waldner, Tomas Brolin, Kenta Gustafsson

16:  IFK Göteborg

Stefan Holm*, Lasse Kronér*, Magnus Wislander, Ruben Östlund, Sture Allén, Joel Alme, Tomas von Brömssen, Leif Mannerström, Viveca Lärn, Bert Karlsson, Robert Laul, Örjan Ramberg, Janne Josefsson, Göran Johansson, Ragnar Strömberg, Jesper Hussfelt

15:  Malmö FF

Måns Zelmerlöw, Sven Melander, Björn Ranelid, Karin ”Kakan” Hermansson, Armand Krajnc, Dick Harrison, Filip Hammar, Andreas Johnson, Anders Jansson, Åsa Jinder, Nisse Hellberg, Mats Olsson, Anders Andersson, Jacques Werup, Kal P. Dahl

10:  GAIS: Håkan Hellström, Anders Eriksson, Per Andersson, Claes Malmberg, Ebbot Lundberg, Jan Eliasson, Bo Ralph, Stefan Ljungqvist, Jonas Sjöstedt, Cecilia Malmström

7: Brynäs: Rolf Lassgård, Babben Larsson, Fredrik Wikingsson, Markus Aujalay, Örjan Kihlström*, Tomas Ledin, Thomas Di Leva

Örgryte: Patrik Sjöberg, Harald Treutiger, Leif Pagrotsky, Yannick Tregaro, Morgan Alling, Marcus Birro, Claes Eriksson

Leksand: Per Bjurman, Susanna Kallur, Björn Skifs, Gunde Svan, Lars Frölander, Måns Möller*

5: MoDo: Anja Pärson, Andreas Öhman, Magdalena Forsberg*, Magnus Samuelsson, Stefan Löfven*

Norrköping: Göran Persson, Plura Jonsson, Johan Croneman, Therese Bohman, Markus Krunegård 

Öster: Tommy Svensson, Staffan Hellstrand, Rickard Sjöberg*, Lars-Åke Lagrell, Ola Salo

4: Luleå hockey: Gry Forsell, Peter Eriksson*, Amanda Lind, Martin ”E-Type” Eriksson*

HV 71: Amy Diamond, Göran Hägglund, Carolina Klüft, Peter Jihde

3: Färjestad: Adam Alsing, Stefan Holm*, Torgny Mogren

Elfsborg: Annika Andersson, Ingvar Carlsson, Helge Skoog

Helsingborg: Hasse "Kvinnaböske" Andersson, Bo Lundgren, Adde Malmberg

Björklöven: Stefan Holm*, Patrik Norqvist, William Spetz

Örebro SK: Peter Flack, Carl Jan Granqvist, Thomas Nordahl

Degerfors: Göran Hägglund, Olle Waller, Ralf Edström

Halmstad: Björn Hellberg, Carl Bildt, Tomas Pettersson

Timrå: Yohio, Peter Stormare, Magdalena Forsberg*

2:  Frölunda:  Lasse Kronér*, Anna Mannheimer

Kalmar FF: Samuel Fröler, Peter Eriksson*

GIF Sundsvall: Stefan Löfven*, Anna Holmlund

Mjällby: Agne Bergvall, Jimmie Åkesson

Landskrona: Olof Lundh, Siw Malmqvist

1:  Villa Lidköping: Evy Palm

Växjö Lakers: Rickard Sjöberg*

Halmia: Per Gessle

Södertälje: Björn Borg*

Åtvidaberg: Jane Björck

Brage: Per Bjurman

Eskilstuna United: Ulf Kristersson

Värnamo: Annie Lööf

Skellefteå AIK: Joakim Nyström

Enköping: Anna Brolin

 

 Kungen om sitt supporterskap

 

AIK-publik för 125 år sedan

SM-final mot Örgryte 1900: 1-0-seger på Lindarängen (nära Värtahamnen). 

Supporterkultur 1990

 

Så många ser förstadivisionsfotboll en genomsnittlig omgång i...

145.025 London

78.033 Madrid

72.423 Milano

63.304 Manchester

54.808 Istanbul

53.984 Glasgow

53.912 Rom

52.468 Barcelona*

51.705 Lissabon

47.516 Liverpool

43.334 Sevilla

40.652 Dortmund

37.500 München

36.702 Stockholm

31.156 Turin

30.674 Rotterdam

30.400 Marseille

29.988 Köpenhamn

26.872 Amsterdam

24.270 Porto

23.685 Paris

23.407 Neapel

23.054 Athen/Pireus

22.156 Moskva

19.885 Prag

15.690 Tel Aviv

15.502 Wien

15.415 Göteborg

14.322 Poznan

14.080 Sankt Petersburg

13.817 Brugge

11.954 Bryssel

11.338 Zürich

10.136 Malmö

10.087 Belgrad

9596 Budapest

8226 Jerusalem

7580 Saloniki

7033 Sarajevo

5890 Zagreb

5156 Dublin

4608 Belfast

4100 Helsingfors

2462 Reykjavik

2342 Minsk

1302 Tbilisi

710 Tallinn

*) 2022/23, innan Camp Nou stängdes för ombyggnation

 

"Det var som en utomkroppslig upplevelse"

Jag vet att derbyt mellan AIK och Djurgården i slutet av april var en av dina bästa matchupplevelser. Varför?

– När man går på fotbollsmatcher finns det alltid barnfamiljer, allmän publik som bara är där för att se på fotboll, och så hardcoresupportrar som lever, andas och dör för sin klubb. Vanligtvis är det bara den sistnämnda gruppen som bidrar till stämning. Men på Stockholmsderbyt reste sig folk på alla delar av stadion för att heja och sjunga. Varje tackling, skott och passning möttes av en högljudd reaktion.

Kunde du känna dig som en del av det där?

– Jag minns bara känslan i min kropp när AIK:s första mål gick in. Det var som en utomkroppslig upplevelse. Jag har ingen koppling alls till AIK, men när de nätade kändes det som om det var mitt lag. Och jag firade därefter. Det var otroligt att ett okänt fotbollslag kunde få mig att känna så.

 

[Ur en intervju i senaste numret av Offside med 22-årige irländske groundhoppern Jamie Lomax, som planerar att besöka en hemmamatch med varenda fotbollslag som spelar i en europeisk högstaliga, plus de 72 lagen i det engelska ligasystemet under Premier League.]

"Europe’s purest supporter culture"

 

 DN, april 2012.

Internationella reaktioner på AIK:s tifo mot VSK

 

 

Artikeln i The Sun.

Resultat av FB-enkäten 'Gangsterrap på Friends minuterna före avspark?'

Nej! : 723 röster = 70,5%
Ja! : 152 röster = 14,8%
Bryr mig ej : 150 = 14,6%

 

 

Visst doftar det mindre parfym på Ullevi och visst är Råsundas betongspann gråare än Guldfoajéer och Teatercaféer. Och visst slipper man där höra manschauvinismens och rasismens primitiva utbrott. Men samtidigt hör man också lika geniala tolkningar av processerna och rörelserna på arenan som någonsin i en mellanakt.
[Eva af Geijerstam, 1992]

Black Army 1979/80

 

 

Intervju med Black Armys medlem nummer 1

 

 

Intervju i Hela Gotland, februari 2016. 

Lind lämnade Packet och flyttade till ön
Magnus Lind ägnade nästan tjugofem år åt att demonisera Gotland. Men allt kan med tiden få en annan tonträff. Nu sitter dragspelslegendaren i Lummelunda och mår förträffligt.

Det är tack vare Magnus som Systrarna Sisters-Marie har det efternamn hon har, om du nu undrat. Nilsson Lind. I tjugofem år har de varit ett par, ordgeniet från När och dragspelskonstnären från Hägerstensåsen.

Lika länge som Marie velat få honom att flytta med henne hem till Gotland har Magnus satt sig på tvären.

Vibbarna var för kassa. Du vet, säger han, dåliga grispriser, släkten som ringer till storasyster om allt, ett vanligt namnsdagsgrattis som blir till en hel Wien-kongress.

Med åren har de blivit det där udda paret som lever ihop men ändå inte; hon här, han där. Som ett ställningskrig mitt i kärleken.

Vi sitter i huset i Lummelunda där de bor; foton på väggarna från familj och karriärer, en flygel, en fat med bullar och där utanför skogen och sen Östersjöns gråsvarta folie:

– Du vet, jag är urstockholmare, det var min plats, Kungsholmen, Mäster Anders-krog. Alla kaféer, kaféer är viktiga för mig, där sitter man länge och för seriösa samtal utan alkohol. Men sen togs kaféerna över av vabbande morsor...den gamla kafékulturen dog.

Magnus Lind, doldis för stora massan, kanhända. Men med sitt dragspel har han kryddat ljudbilden i såväl Aston Reymers Rivaler som, nu senast i tjugo år, Perssons Pack. Lekt med allvaret försökt att aldrig någonsin fastna.

Vi ska fullfölja det där resonemanget med staden som blev en helt annan stad, men först tar vi oss baklänges genom åren. Efterkrigstid i Stockholm, Magnus växer upp som sladdis med två äldre syskon.

Familjen är bättre bemedlad arbetarklass, farsan portvakt och sjukvårdare på Långbro, morsan sjuksyrra på deltid, från lägenheten på tredje våningen ser man hela världen; flygplanen som landar på Bromma i norr, i söder ända bort till det vida Södertörn.

Magnus drar i sin mustasch och bullrar så kistan hoppar:

– Vet du, vi bodde på Valutavägen i kvarteret Skattmasen. Runt om hette gatorna Vinstvägen och Inteckningsvägen... där jävlar skulle arbetarna veta sin plats, haha, ingen poesi alls.

Från början är han utbildad filmklippare och arbetade flera år bland annat som bildproducent på Sveriges Television. Tills musiken tog över.

Han kallar sig för late bloomer, 33 år gammal bildade han sitt första popband Aston Reymers Rivaler, de rökte på runt riket med sin glada calypso, ett slags hippiekollektiv som sjöng om ”Stockholms ström” och om att ”Godis är gott”.

...tills det inte var roligt längre och han bestämde sig för att kliva av. 1992 hamnade han istället i Perssons Pack, bandet som med sin hembrända hälsingländska vispunk kom att erövra en jättepublik, utan att någonsin ligga högt på listorna.

Jo, ”Tusen dagar”, duetten med Jakob Hellman, var het ett tag, men i det stora var det de många inbitna fansens band.

Nu är även Packet historia. 2014 lades det ner, ty allt i livet har sin tid.

– Jag är stolt över det vi gjorde, jävligt stolt. Vi berörde människor, jag satte mitt avtryck med dragspelet långt fram i ljudbilden. Men det var skönt att kliva av. Du vet, vi var ett alkoholromantiskt band, framåtlutad musik...till slut kände jag att jag var klar med det där.

Det var Magnus som hittade på namnet Black Army och är därför medlem nummer ett i AIK:s supporterklubb. En AIK-klick började hänga med Aston Reymers och så blev det som det blev. Nyligen uppträdde han på AIK:s 125-årsjubileum och framförde där sin låt ska-gungande fotbollslåt ”Drömmar av guld”.

I dag är det mesta efteråt, svart har blivit grått och backspegeln är större än vindrutan. Livet har lärt och slitit, lördagarna som förr var spelkvällar tillbringas i garaget där han har en liten studio.

– Jag gör en slags pixelkubism i datorn och använder hela photoshops register, det blir tavlor sen. Det slukar mig helt, jag kan sitta hela nätterna!

Ler, skrattar, bullrar, berättar gör han.

Tystnar också och landar i allvaret, livet har ju sin obönhörliga gång.

Han är nyligen opererad i ryggen, effekten av många år med sjutton kilo dragspel på axlarna. Bakom sig har han en hjärtoperation, han låg under kniven på Karolinska och fick ordning på klaffarna. Det är några år sen nu.

Jag frågar om det, om vad en sådan operation gjorde med honom. Han säger: ”ingenting alls”.

– Nej, ingenting. Ingen ångest eller så, inget leva eller dö, inga nya perspektiv, ingen nyväckt tacksamhet över livet, allt det där är på ett sätt redan gjort.

Hur menar du då?

– Du vet, allt som livet gör med oss, sånt som finns i alla familjer. Jag är skild, min förra fru gick bort i cancer, morsan och farsan dog tidigt, allt sånt där...jag kom till världen dödfödd.

Förlåt?

– Jo, så var det. Hjärtat stod still men de fick igång mig, kanske har jag det i mig nu...att allt kommer att gå bra.

Du, lite mer elände. Aston Villa ligger sist i Premier League.

– Ja, det är mitt lag, visste du det? Birmingham, arbetarstad med en massa fabriker, jag blev fascinerad av namnet och deras jävligt snygga dräkter i ”Tipsextra”, vinrött och ljusblått. Nej, det går inget vidare nu, jag har sett det.

Vetlanda, 1988. En lägenhet på andra våningen med utsikt mot järnvägsstationen trafikerad av brandgula rälsbussar på linjen mellan Nässjö och Kalmar.

Jag hade köpt skivan ”I speglarnas tid” med någon Magnus Lind, gång på gång snurrade den på min grammofon i min första egna lägenhet, allra mest låten ”Frukost i Fredhäll”, rätt skör pop:

”Vi mår för bra för ett morgongräl/ vi delar DN i var sin del/ du tar Beirut-bomber och riksdagsgnäll/ själv dyker jag ner i en fotbollstabell/ Aston Villa åker ur i år/ dom fick en ny förlust i går/ Det är ruiner dom krigar om/ suckar hon tungt, Libanon”.

Jag berättar det, förstås. Ingen minns den skivan, knappt någon har den, inte ens Magnus själv. Fredhäll, längt ut på Kungsholmen där jag senare i livet dessutom en tid kom att bo.

28 år sedan och inget har hänt. Aston Villa sladdar i tabellen, bomberna faller men nu över Aleppo och i riksdagen bråkas det än.

– Nu snackar vi, grabben! Kolla här, gåshud! Ja, ser man det på det viset så...

Det är en bra låt.

– Det är det, faktiskt. Synd att ingen hört den, haha! Jag körde lite taxi då, det var mellan Aston Reymers och Packet, jag polade med en tjej som bodde i Freddan, hade en son, minns jag, jag satt mitt i en låt för den handlar om det, att käka frukost tillsammans.

De bästa låtarna är oftast de enkla.

– Det finns många tårtor, men det är oftast mest luft. Nä, surdeg, ost och rödvin, det lilla och nära är det bästa.

Från scen har 193 centimeter och 103 kilo stagedivat med sitt dragspel. Jag tänker: Tur att ingen i publiken dog. Längden var densamma men pannorna dock något färre när han i ungdomen sänkte baskettvåor för KFUM Central.

Men så var det det där med Stockholm och Gotland. Magnus beslut gick faktiskt via Hälsingland, där, i Voxna, en bit bortom Edsbyn, har han en liten koja sedan många år.

Hälsingland är Per Persson-land, frontman i Packet, från Alfta, hela bygdens hjälte.

Rivaliteten där är som på Gotland, När mot Lau; kärvänligt och kärvt: ”De har allt lite längre hakor i Edsbyn” säger Alfta-borna.

Magnus har funnit sig tillrätta där uppe, blivit du och bror med jägare och skogsmän. Tystnaden, myggoljan, tjärveden, voltstarterna på Bollnäs och Hagmyren.

Men att bo där för jämnan, nja. Det är rakt och det är reko, men granskogen alldeles för mörk för hans smak.

– Jag var där uppe ensam och funderade. Jag kom på att jag faktiskt vantrivdes på Kungsholmen, rullatorerna försvann och in kom golfbagar och SUV:ar, grannen köpte balettkläder och började jogga, jag blev både deppig och förbannad, fullt av egomaskiner överallt, Stockholm blev en annan stad.

Så han for hem och gav sin hustru, som inte är hemma när den här intervjun görs, hennes livs överraskning: ”Du, vi säljer skiten och flyttar till Gotland”.

Och så blev det, efter 25 års tjat?

– Ja, och det absurda, vet du vad det är? Jag älskar det. Ljuset, kalkstenen, det finns en lätthet här...jag går bra ihop med hela Nilsson-släkten och samtidigt har Marie och jag kommit närmre varandra. Allt är bara bra.

Sist han var i Voxna, berättar han, blåste han längs Essingeleden utan den minsta ton av längtan in till stan.

Så kan det gå!

– Ja. Vad är det som är så speciellt med det där strecket, har jag alltid sagt. Horisonten. Nu älskar jag den. Livet har gett mig en snyting, kan man säga.

Han gör en del musikaliska jobb och blir inringd till diverse inspelningar. Det finns inte så många dragspelare inom rock och pop. Musiken sitter djupt i honom, om än inte med samma iver som när livet var ungt.

Vad saknar du från alla år i turnébussar, på scener och hotell?

Han sitter tyst, slår i mer kaffe, tänker sig bakåt, inåt:

– Jag ska vara ärlig och säga att jag inte riktigt känt efter. ”Bli sedd” ingår som livemusiker, publik och applåder...men för mig är det inte viktigt, det viktiga är något annat.

Som vad?

– Att ha det tyst och prata sakta, att följa en stig mot en glänta...som jag gör med bilderna nu, det gäller att ta macheten genom snåren tills jag når fram. Det viktiga är att gå den väg du själv vill gå.

Black Army 1979