Idag för 135 år sedan

 12 mars 1891 

Djurgårdens IF grundas, på ett kafé med adressen Alberget 4A (nuvarande Djurgårdsvägen 124), intill Franska Värdshuset på Djurgården.

Torsten Tegnér, 1951: "AIK har en viss intellektuell för att inte säga spirituell prägel, till skillnad mot tvillingklubben Djurgårdens mera skid-tjäriga, frostiga och robusta skaplynne. "Hårda" spelare dyker upp i alla lag, men genom decennierna har dock i stort sett en vekare, vitsigare, virtuosare linje gått igenom AIK:s "performance"."

På bilden: Birger "Farsan" Sandberg under en match i typiskt "Dif-väder".

AIK:s, Djurgårdens och Hammarbys publiksnitt i 100 år

 

             rekord         bottenrekord

AIK          30024 (2025)    4059 (1989)

Hammarby     26372 (2022)     517 (1948)

Djurgården   22440 (1959)     267 (1927)

________________________________________

Idag för 42 år sedan

11 mars 1984 

AIK vinner Elitserien med tre poängs marginal till Djurgården och med seriens i särklass bästa försvar. Peter Gradin svarar för 19 mål och 9 assists, Pelle Eklund 9+18, Ulf Isaksson 11+11 och Mats Hessel 9+13. AIK:s publik är dock svårflörtad: endast 3459 ser säsongsepilogen och publiksnittet blir seriens tredje bästa: 5837 per match (Djurgården har 6904, Södertälje 6284). Elitseriens marathontabell efter nio säsonger: Färjestad 391, AIK 365, Brynäs 361, Leksand 350, MoDo 331, Skellefteå 330, Frölunda 314, Djurgården 288, Björklöven 244, Södertälje 131, Timrå 57, Örebro 29, HV 71 20 och Hammarby 19.

Galiciern som inte kom till AIK för att prata process

När José Riveiro tog över AIK var det inte ännu ett namn i raden av tränare.

Det var ett statement.

AIK är inte en klubb som ska gömma sig bakom processer, powerpointstrategier eller långsamma “resor”. AIK är en klubb som historiskt har definierats av något mycket enklare:

att vinna matcher och sätta tonen i svensk fotboll.

Och någonstans där verkar Riveiro förstå exakt vad han har klivit in i.

Galiciern från Europas utkant

Riveiro kommer från Vigo i Galicien, längst ute på Spaniens atlantkust.

Inte från Madrid, inte från Barcelona. Inte från fotbollens maktcentrum.

Det är kanske därför hans karriär ser ut som den gör.

I stället för att klättra genom La Liga tog han den långa vägen via Norden och Finland. Där byggde han sitt rykte i klubbar som Åboklubben FC Inter.

Där fick han också ett smeknamn: "Vetenskapsmannen".

Lagkaptenen Timo Furuholm beskrev honom så här: "Hela staben älskar nyanser och försöker slipa bort varje liten spricka i spelet. Allt onödigt brölande är borta – nu handlar allt bara om fotboll."

Med andra ord: ingen teater. Bara arbete.

Resultat först

Men det finns en sak som ofta missförstås med Riveiro.

Han är analytisk. Han pratar om struktur och ytor.

Men han är inte någon romantiker som förälskat sig i processen.

När han fick frågan om han hellre vinner 1-0 eller 4-3 kom svaret direkt:

6-3.

Inte för att han vill ha kaos. Utan för att han vill att hans lag ska styra matcher.

Det är en viktig skillnad mot många moderna tränare som gärna pratar om utveckling och identitet men ibland glömmer den brutala sanningen i elitfotboll:

Resultat är allt.

AIK:s identitet

Och det är här AIK kommer in.

AIK är inte vilken klubb som helst i Allsvenskan. 

Det är en klubb med:

 - enorm publik

 - tung historia

 - krav på att vara relevant varje år

AIK:s självbild har alltid varit större än bara tabellplaceringar. Klubben ska vara ett kraftcentrum i svensk fotboll.

Men de senaste åren har något gått förlorat.

För många tränarbyten.

För mycket taktisk försiktighet.

För lite självförtroende i spelet.

Paradigmskiftet

Det är därför Riveiro kan bli mer än bara en tränare. Han kan bli början på ett paradigmskifte.

Från ett AIK som ibland spelat med handbromsen i.

Till ett AIK som:

 - kontrollerar matcher

 - dominerar bollinnehavet

 - vågar attackera

Inte för att vara vackert. Utan för att vinna mer.

AIK-skimmer

Det finns något nästan symboliskt i att förändringen leds av en tränare från Europas periferi.

En galicier från Atlantkusten. En analytiker som inte skriker mest i rummet.

Men som verkar förstå något väldigt grundläggande om klubben han nu tränar.

AIK behöver inte bli någon annan.

AIK behöver bara börja bete sig som AIK igen.

Idag för 49 år sedan

 

10 mars 1977 

AIK måste besegra MoDo i sista omgången för att ta sig till SM-slutspel, och leder med 2-1 när bara fem minuter återstår och 10.009 på Hovet (köer vid ståplats fem timmar före nedsläpp) har börjat jubla. Men AIK får en spelare utvisad och kanadensaren Tom Martin kan kvittera. I slutsekunderna tar AIK ut målvakten och gästerna gör 3-2 i tom kasse. Kenta Nilsson, som tacklas sönder efter en halvminuts spel, avslutar därmed sin sejour i AIK: efter 30 mål och 17 assists uppstår dragkamp mellan de nordamerikanska klubbarna, där Winnipeg Jets går vinnande ur striden.

Det nya, riktiga AIK - och en 18-åring som tog över showen

AIK behövde vinna med två mål mot Häcken för att ta sig till kvartsfinal i Svenska cupen.

Åtta matcher utan seger mot göteborgarna.

En startelva som på förhand dömdes ut.

Och ett lag som enligt många “inte håller allsvensk nivå”.

Sedan gick AIK ut och körde över dem.

4-0.

Men det mest intressanta var inte siffrorna.

Det var att det såg ut som ett helt annat AIK.

Slutet på struktur-religionen

I åratal har AIK gömt sig bakom ett ord: struktur.

Det har sagts vara disciplin. Organisation. Kontroll.

I verkligheten har det ofta varit något annat - en nästan religiös rädsla för att tappa balans.

Resultatet?

Ett AIK som spelat med handbromsen i.

Ett AIK där offensiven blivit ett sidoprojekt.

Ett AIK där resultaten paradoxalt nog varit helt underordnade strukturen.

Det är därför “resultatfotboll” varit en märklig etikett.

Resultaten har ju knappt funnits.

Det här var något annat

Mot Häcken såg vi något som AIK-publiken inte sett på länge.

Tempo. Mod. Spelglädje.

Stanley Wilson sprang sönder sin kant.

Johan Hove var plötsligt överallt.

Ibrahim Cissé såg ut som en mittback AIK borde haft för flera år sedan.

Och längst fram: Zadok Yohanna.

Silas Andersens idiotstämpling

Matchen fick sin första stora vändning när Silas Andersen bestämde sig för att spela huvudrollen.

Först ett gult kort efter ett bråk.

Sedan en fullständigt vansinnig tackling med dobbarna före mot Dino Beširović.

Andra gula. Rött kort.

En fantastisk fotbollsspelare - men också en vettvilling.

Den här gången kostade det Häcken hela cupen.

Yohanna tog över

När andra halvlek började tog Zadok Yohanna över matchen.

Sju minuter in drev han in från höger och curlade bollen i krysset.

Ett sådant mål som får en arena att resa sig samtidigt.

Och det var bara början.

Arton minuter senare kom tvåan.

Ett avslut av ännu högre klass enligt Bersant Celina.

Själv var Yohanna inte lika övertygad.

- Det första är bättre, sa han efter matchen.

Det är svårt att säga emot.

AIK spelade fotboll

Det här var kanske det mest sensationella av allt.

AIK spelade faktiskt fotboll.

Inte sidled.

Inte säkerhetsbroms.

Inte den där eviga väntan på att motståndaren ska göra ett misstag.

Det här var framåtlutat.

AIK pressade.

AIK kombinerade.

AIK gick för fler mål trots att de redan ledde.

För några år sedan hade samma match kunnat sluta 1-0 och panikrensningar sista tio.

Nu blev det 4-0 och anfallsvåg efter anfallsvåg.

Ungdomarna alla dömde ut

Det kanske roligaste i allt detta?

Flera av spelarna som bar laget var samma spelare som dömts ut innan matchen.

Pavey, Wilson, Yohanna.

Spelare som enligt vissa knappt skulle hålla i Superettan.

Mot Häcken såg de ut som något helt annat.

Det är också ett kvitto på en förändring i klubben. AIK verkar plötsligt våga tro på sina unga spelare.

Och ibland händer något då.

En diamant i svartgult

Zadok Yohanna är bara 18.

Men han spelar redan med något som inte går att träna fram: x-faktor.

Han utmanar.

Han jobbar hem.

Och han avgör matcher.

Om det här bara är början kommer topplagen få problem.

Och AIK:s ekonomi kanske få en räddning.

Nya AIK

Det är fortfarande mars. Ett ungt lag kommer svänga. Det kommer komma matcher där allt ser betydligt sämre ut.

Men en sak blev tydlig den här kvällen.

Det här laget spelar inte längre bara för att överleva strukturen.

Det här laget spelar för att vinna matcher.

Och när AIK gör det – med fart, mod och unga spelare som går rakt fram – händer något.

Plötsligt ser man ett AIK som faktiskt kan bli roligt igen.

Och mitt i allt står en 18-åring och ler.

Med två mål i ryggen.

Och ett genombrott som redan börjat skaka Allsvenskan.

Betyg (6=godkänd)

Kristoffer Nordfeldt 6+

Cian Pavey 6,5

Áron Csongvai 6,5

Ibrahim Cissé 7+

Stanley Wilson 7

Adi Mujanic 6,5

Johan Hove 7+

Dino Beširović 7-

Zadok Yohanna 8,5

Kevin Filling 6-

Bersant Celina 7+

Snitt: 6,82

Världens 100 bästa fotbollsspelare (2025)

1 Lamine Yamal (18 år, Spanien, Barcelona)

2 Ousmane Dembélé (28, Frankrike, PSG)

3 Harry Kane (32, England, Bayern München)

4 Erling Haaland (25, Norge, Manchester City)

5 Kylian Mbappé (27, Frankrike, Real Madrid)

6 Raphinha (29, Brasilien, Barcelona)

7 Pedri (23, Spanien, Barcelona)

8 Khvicha Kvaratskhelia (25, Georgien, PSG)

9 Achraf Hakimi (27, Marocko, PSG)

10 Nuno Mendes (24, Portugal, PSG)

11 Bukayo Saka (24, England, Arsenal)

12 Jude Bellingham (22, England, Real Madrid)

13 Declan Rice (27, England, Arsenal)

14 Gianluigi Donnarumma (27, Italien, PSG)

15 Mohamed Salah (34, Egypten, Liverpool)

16 João Neves (21, Portugal, PSG)

17 Michael Olise  (25, Frankrike, Bayern München)

18 Cole Palmer (24, England, Chelsea)

19 Julián Álvarez (26, Argentina, Atlético Madrid)

20 Vitinha (26, Portugal, PSG)

21 Désiré Doué (20, Frankrike, PSG)

22 Virgil van Dijk (34, Nederländerna, Liverpool)

23 Jamal Musiala (23, Tyskland, Bayern München)

24 Vinícius Júnior  (25, Brasilien, Real Madrid)

25 Moisés Caicedo (24, Ecuador, Chelsea)

26 Joshua Kimmich (31 Tyskland, Bayern München)

27 Ryan Gravenberch (24, Nederländerna, Liverpool)

28 Dominik Szoboszlai  (25, Ungern, Liverpool)

29 Florian Wirtz (23, Tyskland, Liverpool)

30 Luis Díaz (29, Colombia, Bayern München)

31 Lautaro Martínez (28 Argentina, Inter)

32 Scott McTominay (29, Skottland, Napoli)

33 Fabián Ruiz (30, Spanien, PSG)

34 Alexander Isak (26, Sverige, Liverpool)

35 Alessandro Bastoni (27, Italien, Inter)

36 David Raya (31, Spanien, Arsenal)

37 Bruno Fernandes (31, Portugal, Manchester United)

38 Thibaut Courtois (34, Belgien, Real Madrid)

39 Marquinhos (32, Brasilien, PSG)

40 Alisson (33, Brasilien, Liverpool)

41 Rodri (30, Spanien, Manchester City)

42 Frenkie de Jong (29 Nederländerna, Barcelona)

43 Jules Koundé (27, Frankrike, Barcelona)

44 Nicolò Barella (29, Italien, Inter)

45 Joško Gvardiol (24, Kroatien, Manchester City)

46 Bradley Barcola (24, Frankrike, PSG)

47 Álex Grimaldo (31, Spanien, Bayer Leverkusen)

48 Viktor Gyökeres (28, Sverige, Arsenal)

49 Federico Valverde (28, Uruguay, Real Madrid)

50 Federico Dimarco (29, Italien, Inter)

51 Bryan Mbeumo (26, Kamerun, Manchester United)

52 Rúben Dias (29, Portugal, Manchester City)

53 Robert Lewandowski (37, Polen, Barcelona)

54 Aurélien Tchouaméni (26, Frankrike, Real Madrid)

55 Rodrygo (25, Brasilien, Real Madrid)

56 Sandro Tonali (26, Italien, Newcastle)

57 Bruno Guimarães (29, Brasilien, Newcastle)

58 Victor Osimhen (27, Nigeria, Galatasaray)

59 Alphonso Davies (26, Kanada, Bayern München)

60 Martin Ødegaard (27, Norge, Arsenal)

61 Antoine Semenyo (26, Ghana, Bournemouth)

62 Enzo Fernández  (25, Argentina, Chelsea)

63 Alejandro Balde (23, Spanien, Barcelona)

64 Lionel Messi (39, Argentina, Inter Miami)

65 Marc Cucurella (28, Spanien, Chelsea)

66 Hakan Çalhanoğlu (32, Turkiet, Inter)

67 Rafael Leão (27, Portugal, Milan)

68 Dani Olmo (28, Spanien, Barcelona)

69 Pau Cubarsí (19, Spanien, Barcelona)

70 Theo Hernández (29, Frankrike, Milan)

71 Estêvão (19, Brasilien, Chelsea)

72 Kenan Yildiz (21, Turkiet, Juventus)

73 Phil Foden (26, England, Manchester City)

74 Nico Williams (24, Spanien, Athletic Bilbao)

75 Hugo Ekitiké (24, Frankrike, Liverpool)

76 Antonio Rüdiger (33, Tyskland, Real Madrid)

77 Mike Maignan (31 Frankrike, Milan)

78 Fermín López (23, Spanien, Barcelona)

79 Bernardo Silva (32, Portugal, Manchester City)

80 Kevin De Bruyne (35, Belgien, Napoli)

81 Nick Woltemade (24, Tyskland, Newcastle)

82 Emiliano "Dibu" Martínez (34, Argentina, Aston Villa)

83 Morgan Rogers (24, England, Aston Villa)

84 Mikel Oyarzabal (28, Spanien, Real Sociedad)

85 Daniel Muñoz (30, Colombia, Crystal Palace)

86 Granit Xhaka (33, Schweiz, Bayer Leverkusen)

87 André-Frank Zambo Anguissa (30, Kamerun, Napoli)

88 Dani Carvajal (34, Spanien, Real Madrid)

89 Nico Paz (21, Argentina, Como)

90 Reece James (26, England, Chelsea)

91 Giorgian de Arrascaeta (32, Uruguay Flamengo)

92 Riccardo Calafiori (24, Italien, Arsenal)

93 Jérémy Doku (24, Belgien, Manchester City)

94 Mile Svilar (27, Serbien, Roma)

95 Mikel Merino (30, Spanien, Arsenal)

96 Milos Kerkez (23, Ungern, Bournemouth)

97 Dean Huijsen (21, Spanien, Real Madrid)

98 Tino Livramento (23, England, Newcastle)

99 Manuel Neuer (40, Tyskland, Bayern München)

100 Mason Greenwood (25, England, Marseille)

---

16 Spanien

10 Frankrike, England

7 Brasilien, Portugal

6 Italien, Argentina, Tyskland

3 Belgien, Nederländerna

2 Norge, Ungern, Colombia, Sverige, Uruguay, Kamerun, Turkiet

---

11 PSG

10 Barcelona, Real Madrid

8 Liverpool

7 Bayern, Man City, Arsenal

6 Chelsea

5 Inter

4 Newcastle

3 Milan, Napoli

---

38 Premier League

23 La Liga

12 Ligue 1

9 Bundesliga, Serie A

1 Série A, Süper Lig, MLS

Publiksiffrornas utveckling i Europa efter Bosmandomen (1995)

 

Idag för 29 år sedan

 9 mars 1997 

AIK slår Södertälje med 3-2 i sista Elitserieomgången inför 4719 på Hovet och går därmed till slutspel som tabellfemma. Säsongen är den senaste där AIK vinner fler matcher än man förlorar i förstaligan (23 mot 17). AIK:s bästa poängplockare är tjeckerna Pavel Patera (19 mål och 43 assists) och Martin Procházka (16+23). Deras landsman Otakar Vejvoda gör 11+10.

När sejfandet blir patologiskt

Träningshallen. Ribban ligger på 2,00.

Tränaren: Du river igen.

Höjdhopparen: Jag vet. Men jag var ju långt över höjden.

T: Du var långt över strukturen.

H: Strukturen?

T: Ja. Hoppet ska ske inom ramen för vår process.

H: Men jag kan hoppa två trettio.

T: Det är inte relevant just nu.

H: Inte relevant?

T: Nej. Vi jobbar med riskminimering.

H: Jag river ju för att jag försöker hoppa försiktigt.

T: Du försöker inte tillräckligt metodiskt.

H: Men om jag bara får hoppa som jag känner...

T: Känsla är inte en strategi.

H: Men jag känner att jag har höjd i kroppen.

T: Det är just sådant som skapar variation i utfallet.

H: Variation?

T: Ja. Oförutsägbarhet. Det vill vi undvika.

H. tittar på ribban.

H: Den ligger på två meter.

T: Precis.

H: Och du vill att jag går en millimeter över?

T: Max.

H: Men om jag hoppar tio centimeter över så är det ju säkrare.

T: Det är inte säkrare.

H: Hur kan det inte vara säkrare?

T: För att det saknar processdisciplin.

H: Men målet är väl att klara höjden?

T: Nej.

Paus.

H: Inte?

T: Målet är att klara höjden på rätt sätt.

H: Och vad är rätt sätt?

T: Minsta möjliga marginal. Maximal kontroll.

H: Men jag river ju hela tiden.

T: Det är en del av utvecklingsprocessen.

H: På två meter?

T: Vi jobbar långsiktigt.

H: Hur långsiktigt?

T: Om vi följer strukturen konsekvent kan du mycket väl vara stabil på 2,05 om några år.

H: Men jag har ju 2,30 i mig!

T: Potential är inget vi spekulerar i.

T. antecknar något i ett block.

H: Vad skriver du?

T: Att du avvek från processen i ansatsen.

H: Jag försökte bara hoppa.

T: Just det.

Paus.

H: Vill du att jag ska hoppa högst?

T: Det är inte frågan.

H: Vad är frågan då?

T: Att vi håller oss till modellen.

H: Även om modellen gör att jag river på två meter?

T: Det är kontrollerade rivningar.

H: Kontrollerade?

T: Ja. De sker inom strukturen.

T. höjer ribban. 2,01.

H: En centimeter?

T: Vi jobbar progressivt.

H. går tillbaka till ansatsen. Stannar halvvägs. Vänder sig om.

H: Jag tror jag förstår nu.

T: Bra.

H: Ni försöker inte hoppa högst.

Paus.

H: Ni försöker bara hoppa minst fel.

Tystnad i hallen.

T: Det är vår kultur.

Europeiska klubbars publikutveckling 1977-2025

 

Extrema outliers i rött.

Idag för 45 år sedan

 

7 mars 1981 

Black Army grundas i ett kontorsutrymme under Råsundas norra läktare. Magnus Lind, senare frontfigur i Aston Reymers Rivaler och Perssons Pack, föreslår namnet och är också medlem nummer 1. På AIK:s 125-årsjubileum 2016 framför Lind en ska-gungande fotbollslåt "Drömmar av guld".

Magnus Lind, 2016: "Och så hade de någon diskussion om namnet när jag kom in och det vara bara pissnamn liksom. Jag sa: det måste vara Black Army. Så var det omröstning och den som hade kommit med det vinnande namnförslaget fick bli första medlem i Black Army."

AIK:s publiksnitt 1924-2025

 

 

AIK:s hemmaplansfördel 1970-2025

 

AIK:s, Djurgårdens och Hammarbys publiksnitt i 100 år

...och en prognos för de följande tio åren

       AIK    DIF    HIF

2036: 36500  29500  30100

2031: 34500  27500  29200

2026: 32000  22000  27200

2025: 30024  19400  24297

2024: 28589  19340  23579

2023: 25740  19289  23330

2022: 25276  19587  26372

 2019: 18970  23232  15958 

2018: 21052  11919  22916

2017: 17807  16241  22137

2016: 16431  13393  22885

2015: 20983  15484  25507

2014: 16446  13145  20451

2013: 18900  12475  12097

2012: 14311   9183   8463

2011: 13865   8671   7953

2010: 11925   7656   6864

2009: 17422   9435  10381

2008: 15535  10168  10497

2007: 20465  14148  13505

2006: 21434  13358  11793

2005: 11872  14075  11450

2004: 13880  12321  12887

2003: 17301  16083  14026

2002: 16551  14246  13296

2001: 15496  12480  13613

2000: 14403   5544  12135

1999: 13521   9173  11917

1998: 11112   2819  10967

1997:  6733   2965   4499

1996:  6065   3843   3993

1995:  6933   6813   8612

1994:  5233   2249   7823

1993:  6974   2726   3532

1992:  5210   4169   1744

1991:  6492   4402   3289

1990:  5014   4113   4126

1989:  4059   3275   2415

1988:  5087   6034   4549

1987:  4433   1835   3978

1986:  5438   5862   5310

1985:  6367   1801   5734

1984:  7618   2051   7303

1983:  6665   2418   9912

1982:  5872   2882   8872

1981:  6479   4967   8307

1980:  5739   5438   9030

1979:  7403   8290  11499

1978:  6183   5054   7753

1977:  9319   8143   8856

1976:  8204   6998   9767

1975: 10192   7940   8031

1974: 10422   7558   8673

1973:  9522   7928   7631

1972: 12036   6901   8562

1971: 11136   8765  13018

1970:  8643  10092  12548

1969:  8206   8955   2935

1968:  9265   9904   4604

1967: 10245   9728   6607

1966: 10290  11539   2490

1965: 15775   9424   8216

1964: 13565  12005   4846

1963: 17624  15812   8783

1962:  4932  16264  11072

1961: 13136   3998  12136

1960:  9970  10940   9726

1959: 13641  22440  14560

1958: 11065  13364   3460

1957: 14315  12375   8840

1956: 17410  15148  12304

1955: 17898  19010  14803

1954: 20746  16477   5164

1953: 14758  14860   2482

1952:  7281  16319   3334

1951: 16842  18902   1925

1950: 21755  21535   1406

1949: 19636   6139    817

1948: 19184  15250    517

1947: 19949  16413   1466

1946: 15376  13253   1874

1945: 10688   2535   3177

1944: 15122   2493   2969

1943: 10058   2201   3145

1942:  7586   2382   2807

1941:  8708   1821   2120

1940:  8291   2474   8035

1939: 12609   4051   3226

1938: 17196   4494   3322

1937: 15067   8334   2414

1936: 16727   2261   2620

1935: 15818   2411   2292

1934: 14553   4194   2084

1933: 15942   2594   2872

1932: 17728    318   2556

1931: 15856    317   2833

1930: 15997    461   2983

1929:  8102    500   1888

1928:  7232   6738   1941

1927:  7205    267   1750

1926:  6272    550   1950

1925:  5436    530   4182

Högst snitt:

68 gånger: AIK

17: Hammarby

14: Djurgården

Lägst snitt:

53 gånger: Djurgården

42: Hammarby

4: AIK

 

Poängsnitt vs målsnitt i Allsvenskan 2020-2025

 

SM-vinnande lag i rött

Det finns ett tydligt positivt samband mellan högre målsnitt och högre poängutdelning.

Sambandet är dock inte extremt starkt – spridningen är tydlig.

Nordiska klubbars publiksnitt och ökning efter COVID-pandemin

 

Bottenrekord och sablar – Stockholms publikhistoria 1910–2025

Samma stad. Olika tyngd.

Det talas ofta om tre stora klubbar i Stockholm.

Geografiskt stämmer det.

Historiskt är bilden mer ojämn.

1922 : bottenrekordet

10 september 1922.

Hammarby IF möter Sleipner i Allsvenska Serien.

Regn över Kanalplan. Ett hundratal åskådare är kvar när slutsignalen går.

Det är inte bara en låg siffra.

Det är det historiska bottenrekordet för Svenska Serien/Allsvenskan.

Ett hundratal.

I huvudstaden.

1925 och 1948 – småskaligheten

13 september 1925.

Division 2. Tvåhundra personer när Hammarby möter Marieberg.

Dagens Nyheter konstaterar att det är Mariebergs ungdomliga hejarklack som hörs mest.

1 augusti 1948.

Serie­premiär i Division 3 Östra.

Hammarby - med 17-årige fenomenet “Nacka” Skoglund i laget - spelar 2–2 mot IFK Kumla inför 210 åskådare på Söderstadions föregångare Johanneshovs IP.

En av Sveriges största framtida spelare på planen.

210, tvåhundratio, på läktaren.

Samma stad – annan skala

Redan 1916/17 toppar AIK publikligan.

1930-talet: publiketta säsong efter säsong.

17 oktober 1937:

AIK–IK Brage.

34.150 officiella åskådare. Uppåt 20.000 till tar sig in när grindarna stormas.

Poliser med dragna sablar försöker hålla ordning.

Sablar.

Det är inte en metafor.

Det är dokumenterat.

13 juni 1950:

AIK slår Grenolis Milan.

39.303 genom vändkorsen innan man stänger: publikrekord för svensk idrott.

10.000 utanför vill in.

Samma stad.

1967–1992 – återkommande, pinsamma bottennoteringar

19 oktober 1967, i Allsvenskan.

Hammarby–IFK Holmsund.

647 åskådare på nyinvigda Söderstadion.

19 oktober 1980.

Djurgårdens IF tackar av rekordmannen Sven Lindman.

641 på Stadion. 7916 ser hockeylaget samma kväll.

5 oktober 1986.

Djurgården, tillbaka i Storserien efter fem år, mot Elfsborg.

468 betalande - den näst minsta allsvenska publiken i huvudstadens historia.

4 oktober 1992.

Hammarby mot Örebrolaget BK Forward. i Ettan

354 åskådare på Söderstadion.

Grönvitt snitt den säsongen: 1498.

Det är inte polemik.

Det är protokoll.

1999–2025 – mönstret fortsätter

Från slutet av 1990-talet och framåt återkommer samma sak:

AIK är publiketta gång på gång.

2006 över 21.000 i snitt.

2007 över 20.000.

2023 över 25.000.

2024 över 28.000.

2025: 30.024 i snitt.

Inte en match.

Ett helt år.

1910–2025 i koncentrat

Under 115 år har huvudstaden sett:

• historiska bottenrekord på några hundratal

-  647 (HeIF)

- 641 (Dif)

- 468 (Dif)

- 354 (HeIF)

Och den har sett:

- grindar stormas

- sablar dras

- 39.303 genom vändkorsen

- 30.024 i snitt

Samma stad.

Skillnaden är inte passion.

Skillnaden är skala.

Hela staden

Från Östermalm till Bredäng.

Från 1916 till 2025.

När Stockholm verkligen samlas genom historien

när trycket är som störst

när siffrorna är som tyngst

då är det svartgult.

AIK.

Och arkiven finns kvar.

'