15 april 1992
Samma dag som John Guidetti föds i Solna spelas den tredje allsvenska matchen någonsin som avbryts (den andra på Råsunda): elbelysningen slocknar under AIK-IFK Göteborg, och 4000 åskådare får vänta en dryg månad på att se upplösningen. Ljuset återvänder visserligen kl. 20:45, men då har domaren Leif Sundell redan skickat hem spelare och publik.
13 april 1974
17-årige Göran Göransson gör sin första av 278 allsvenska och slutspelsmatcher (14 mål) för AIK i 1-0-segern mot GAIS inför 6017 på Ullevi. "Snabb kontringsspelare" lyder omdömet om debutanten, som i sina två första matcher spelar högerytter. Allroundspelaren Björn Lundberg, som vanligen spelar back, är nu på mittfältet och skjuter segermålet med ett mäktigt 25-metersskott.
12 april 2012
Flera mindre bränder uppstår på Norra Stå när tifomaterial - som av misstag felbeställts och inte är brandimpregnerat - tar eld före match. Ambulans tillkallas och matchen mellan AIK och IFK Göteborg försenas med tio minuter. Pontus Engblom ger AIK ledningen mitt i andra halvlek, men Hjálmar Jónsson trycker in kvitteringen på stopptid. Delar av de 15.702 åskådarna skanderar "svikare" och "horunge" mot IFK-tränaren Micke Stahre, som lugnt kommenterar: "Man får alltid den kärlek eller hat man förtjänar".
11 april 1988
Sanny Åslund låter 20-årige Kari "Guld-Gary" Sundgren debutera i premiärmatchen mot Norrköping: AIK, för första gången på tretton år utan "Dala" i truppen, vinner 2-0 och övertygar stundtals de 5354 på ett kyligt Råsunda. Björn Kindlund gör 1-0 frispelad av Thomas Lundmark och Thomas Bergman utökar på målvaktsretur efter eget skott.
10 april 2000
AIK:s 26-åriga nyförvärv från Kongsvinger, Andreas Alm gör sin allsvenska debut i AIK – och avgör premiärmatchen mot Elfsborg (2-1) med ett 17-metersskott i krysset inför 9449 på Ryavallen. Den blivande chefstränaren, som under träningslägret i La Manga däckades av "elak" kyckling, gör sju mål på nio matcher under säsongen. Även 17-årige Stefan Ishizaki – som senare vinner två SM-guld (2006 och -12) med Boråsklubben – gör sin seriedebut för AIK, som därmed har fjorton raka premiärmatcher utan förlust: 9 5 0 23-8.
9 april 1978
Allsvenskans andre britt (efter Brynäs' Ronnie Powell), AIK:s anfallare John Wilkinsson, debuterar i bortamatchen mot MFF inför 11.355 på Malmö Stadion. Den f d Watfordspelaren gör bara ett enda allsvenskt mål på 20 matcher. AIK blir stundtals utspelat och "Puskas" Ljungberg nickar in premiäromgångens snabbaste mål efter 9:16. Matchen slutar 3-1 sedan Bosse Larsson gjort AIK:s tröstmål i egen bur. AIK:s tränare Gunnar Nordahl är dock inte imponerad av nästa års Europacupfinalister, som han anser vara uddlösa.
8 april 1979
AIK nämns som medaljkandidat efter 3-1-segern mot Finland inför 1625 på Råsunda. Nyförvärvet Jyrki Nieminen gör ett av målen, blivande AIK:aren Atik Ismail de blåvitas tröstmål.
7 april 1991
AIK inleder jubileumssäsongen med att besegra Halmstad med 1-0 på Örjans Vall, där ett tusental svartgula supportrar är på plats. 30-årige Peter Larsson (bäst på plan), 19-årige Pascal Simpson, 23-årige Michael Borgqvist och tränaren Tommy Söderberg, uppvuxen på Råsundas västra och södra läktare, debuterar i svartgult. Per Harrysson segerskytt strax före halvtid.
Johan Orrenius i Offside, 2016: "Tommy ville helst vara Kurt Hamrin, men ansågs för långsam för att spela landslagsstjärnans roll. Han fick vara »den vilde jägaren« Bror Mellberg, känd för sin kämpaglöd, istället."
Johan T. Lindwall i Victoria – prinsessan privat, 2010.
Martin Mutumba briljerar i sin comebackmatch i AIK, som också är 33-årige Mikael Stahres allsvenska tränardebut: Gabriel Özkan prickskjuter segermålet mot Halmstad inför 21.867 på Råsunda, där planen är mer sand än gräs. Övertygande debut av Jos Hooiveld.
Bojan Djordjić till Offside, 2017: "Det var ganska gnälligt i truppen. Många egon hade fått sig en törn. Vi var ett jävligt viljestarkt gäng som drog åt olika håll. Men på kort tid lyckades Micke lyfta och ena oss. Jag vet själv att jag kunde känna mig som Sveriges bästa mittfältare, trots att jag visste att jag inte var det. Och så var det för oss alla. Han var tydlig och enkel. Han såg vem som behövde en kram och vem som var i behov av en utskällning."
4 april 1994
Landskrona BoIS gör comeback – efter 14 år i Ettan – och förlorar 1-3 mot AIK inför 7584 på Idrottsplatsen. Dick Lidman är i sitt livs målform: han gör två mål och har därmed nätat 15 gånger på de sista 13 seriematcherna. I AIK debuterar Hans Backe, som därmed tränat samtliga tre stora Stocholmsklubbar (38 20 12 med Djurgården i Ettan 1982-84, 11 13 20 med Hammarby i Allsvenskan 1987-88). Han blir också den åttonde – och hittills siste – som tränat båda "tvillingklubbarna" (efter Per Kaufeldt, Torsten Lindberg, George Raynor, Bo Petersson, Tommy Söderberg, Frank Soo och Lajos Szendrődi). AIK på tredje plats i tabellen för fjortonde omgången i rad. I BoIS gör 21-årige Andreas Jakobsson allsvensk debut.
Efter att ha slagit Tennis Borussia Berlin med 2-1 spelar elegant bolltrillande AIK 1-1 mot långbollande Hertha inför 20.000 på Tempelhofer Feld och vinner därmed påskturneringen i den tyska huvudstaden före Hertha, Stuttgarter Kickers och TeBe. "Mulle" Petersén gör målet på frispark.
29 mars 1984
AIK är svenska mästare i ishockey efter tre raka segrar mot Djurgården: 5-2, 2-0 följs upp med 4-1 inför 9866 på Hovet. Slutspelets poängliga toppas av idel AIK:are: Per-Erik Eklund 6+7, Peter Gradin 4+3 och Leif Holmgren 2+5. Utvisningsligan toppas däremot av djurgårdarna Håkan Södergren (18 minuter) och Per Göransson (14). Sex egna produkter i mästarlaget: mv Gunnar Leidborg och Peter Åslin samt Mats Alba, Anders Wallin, Bo Ericsson och Mats Hessel.
Mästarlaget "spricker" dock genast: Bosse Ericsson, Mats Thelin, Mats Ulander, Rolf Ericsson och Peter Åslin byter klubb och Anders Wallin tvingas sluta pga en knäskada.
AIK går till SM-slutspel på bättre målskillnad än Luleå tack vare 6-1 mot HV 71 i sista omgången inför 5753 på Hovet. Dubbelt svartgult i Elitseriens poängliga: Bo Berglund har 25 mål och 31 assists, Peter Gradin 29 och 22. I slutspelet slår AIK ut Djurgården med 2-1 i matcher innan Färjestad gör 2-0 i semifinalerna.
—Mål! Vilket mål, herregud! —utbrast Arne och slog sig på knäna framför den stora radiomöbeln.
Han hade drömt om den där segern hela sitt liv. Född i Solna, när hela kvarteret levde för AIK, var han säker på att han lärt sig säga ”AIK” nästan samtidigt som ”pappa”. Han tog sina första steg med en sliten fotboll på gården, inte långt från Råsunda, när grusplanerna ännu fanns kvar och pojkarna spelade tills mörkret föll.
Vid sjutton års ålder spelade han i juniorlaget och var lagets skyttekung. Men när hans far dog, bara veckor innan han skulle få chansen i A-laget, tvingades han börja arbeta. Han tog hyra som jungman på Transatlanticrederiets fartyg som gick mellan Göteborg och Hull, och fotbollen blev kvar i land. I sin sjömanskista bar han alltid med sig den svartgula tröjan med nummer nio.
Efter några år till sjöss steg han i graderna, men en dag i Göteborgs hamn, när fartyget låg stilla för reparation, tog han upp tröjan, såg länge på den och kände att något tagit slut. Han lämnade sjölivet. Arbetade på café, sålde lotter, tog tillfälliga jobb, tills han fick anställning som brevbärare i Stockholm, med tjänstecykel och bestämda rundor.
Varje söndag satt Arne i kalsonger framför radion, drack kaffe och filade på sina tånaglar medan han lyssnade på Sportextra. I många år nämndes AIK bara i förbifarten — resultatet, publiksiffran. De stora reportagen handlade alltid om Malmö FF, IFK Göteborg eller Norrköping.
På stamkrogen Kvarnen på Söder retades vännerna:
—Du, Arne, ska du inte börja hålla på ett riktigt lag?
Han svarade lugnt:
—En dag tar vi SM-guld.
Åren gick. Synen försämrades, lederna värkte, pensionen var knapp. Men AIK-märket satt envist kvar på kavajslaget. Det var inte stolthet längre — det var trots. Någon gång måste det hända.
Och så kom säsongen då allt stämde. AIK toppade tabellen. Bästa offensiven. Minst insläppta mål.
—Måååååål för AIIIKÅÅÅÅ!
När slutsignalen ljöd stod Arne och slog i luften. Han tog på sig sin bästa kostym, den svartgula slipsen, och gick ut. Han tog en Volvo-taxi vid torget.
—Vi kör runt stan och tutar, sa han. AIK är svenska mästare.
De rullade längs Sveavägen. Han höll en liten svartgul flagga ut genom rutan. Vid Kvarnen stod vännerna redan samlade. När de såg bilen reste de sig och började applådera.
—Sakta ner, men stanna inte, sa Arne, medan tårarna rann.
Hemma hängde han flaggan på ytterdörren. Hjärtat slog hårt, nästan våldsamt. Han lade sig på sängen utan att klä av sig och satte på radion. Reportern direktsände från firandet vid Råsunda.
Han log.
Sedan kom det där torra slaget i bröstet.
Han försökte dra efter andan men såg hur rummet suddades ut.
Och i det ögonblicket hette hela världen AIK.
