snitt
1. Elfsborg 42 27 13 129- 67 153 62,2%
2. Kalmar FF 47 12 23 152- 94 153 62,2%
3. IFK Göteborg 38 25 19 134- 85 139 56,5%
4. AIK 35 27 20 112- 82 132 53,7%
5. Helsingborg 36 23 23 147-112 131 53,3%
6. Djurgården 33 23 26 100- 90 122 49,6%
7. Hammarby 35 18 29 119-113 120 48,8%
8. Malmö FF 31 23 28 123-113 116 47,2%
9. Halmstad 25 29 28 96-109 104 42,3%
10. GAIS 21 31 30 79-106 94 38,2%
11. Gefle 24 21 37 90-111 93 37,8%
2016-20:
1. Malmö FF 77 29 17 242-101 260 70,5%
2. AIK 71 33 19 194-92 246 66,7%
3. Norrköping 68 32 23 216-135 236 64,0%
4. Djurgården 63 26 34 195-127 215 58,3%
5. Häcken 57 35 31 211-124 206 55,8%
6. Hammarby 58 32 33 216-164 206 55,8%
7. Elfsborg 42 42 39 186-187 168 45,5%
8. Östersund 44 33 46 170-171 165 44,7%
9. IFK Göteborg 43 35 45 195-186 164 44,4%
10. Örebro 37 32 54 151-198 143 38,8%
11. Kalmar FF 34 31 58 127-175 133 36,0%
Football: In fear of Angels with dirty tactics
Phil Gordon talks to the man in the centre of a Swedish fan war
Sunday 09 May 1999 00:02
STUART BAXTER stood on the touchline of the Rasunda Stadium last Tuesday night a contented man, and with good reason. His team, AIK Stockholm, had just triumphed in the local derby, but, more importantly, the occasion passed off without trouble.
Sweden may not seem the likeliest of football's hotspots, but Baxter can tell a very different, and frightening, story. The Englishman coached AIK to the Swedish title last season, but he was literally too scared to uncork the champagne in case it was a bomb. Baxter was being punished for stepping into a turf war between rival fans.
The sinister undertones to Baxter's triumph almost forced the man, who was raised in the Midlands but describes himself as "a mongrel" because he has moved so often, to pack his bags and leave. He remained, but at a price. Baxter and his Swedish wife gave up their house, where they felt they had become a target, and now live in a hotel.
Baxter's team could meet either Arsenal, Chelsea or Manchester United in next season's Champions' League, yet it is doubtful if many of his countrymen could name one of Stockholm's football teams, let alone two. AIK and Hammarby may not rival the Old Firm for reputation, but Swedish police would argue otherwise.
AIK are the favoured choice of some of Sweden's more lawless elements. Their Black Angels have links with known groups of Hell's Angels, whose feud with other gangs over drugs saw their English-born leader assassinated last year.
The 31,500 crowd who watched AIK win 2-0 last week did so peacefully, but Baxter's mind must have wandered back to the derby meeting last season which suddenly made him a target. "The Black Angels had been causing problems all season," Baxter recalled, "because the club had been making an effort to detach themselves from this group. Once I went on the pitch to stop an invasion by the Black Angels and after that the warnings came.
"It got worse after we lost the derby to Hammarby. There would be phone calls in the middle of the night, and the players were also threatened. You know, calls like 'We know where your kids go to school.' Once a group of these fans went into a restaurant owned by Anders Limpar [the ex-Arsenal and Everton winger] and ran up a huge bill without paying. When Anders tried to get the money, they said they would burn the place down."
It was probably no joke, as Baxter chillingly discovered. A letter bomb was sent to AIK's chief of security. "He had banned four of their leaders from our games, but fortunately he's an ex-policeman and spotted telltale signs. The police detonated it and found a video inside wired to explosives. It could have blown up his apartment." Baxter then moved his family - one of whom, 23-year-old Lee, is AIK's reserve goalkeeper - away from their house in Stockholm's suburbs. "I felt we were a bit isolated there. The killing of the Hell's Angels guy happened only a kilometre from the house."
The whole episode soured the celebrations after winning the title in his first season at AIK. "I came home from the club's banquet to find a box on my doorstep," he reflects. "It had a note saying 'Congratulations Baxter'. I didn't touch it because I thought it would explode - it turned out to be champagne from my neighbours."
The prospect of playing in the Champions' League was one of the reasons Baxter stayed, but the man who can count on Arsene Wenger for advice [the pair became friends when they coached in Japan] would also love the chance to work in England. "I'm proud to be British, although I feel more European. I have retained the British competitive attitude, but I have picked up a lot of other things along the way."
None more so than in Japan, where he won the title with Sanfrecce Hiroshima, and found a fellow-traveller, in the football sense, in Wenger. "Arsene has opened a lot of people's eyes in England with his dietary and physical regime and tactics, and hopefully chairmen would be interested in a British manager who has been successful abroad. I have won a trophy at every club I've been."
It is not surprising, given his lineage. Stuart used to sneak into Villa Park as a kid to watch as his Scots father, Bill, coached. His own playing career was low profile. Preston then Dundee United, before moving to Sweden, where he played alongside Roy Hodgson at Orebro. Where next? "With my luck, probably Afghanistan. I seem to be a magnet for trouble."
The Independent.
Aftonbladet 30 november 2002
Utbrända tränare och felsatsningar: Här är historien om AIK:s kris
Kallelsen var kort som en pisksnärt:
"AIK Fotboll kallar till Presskonferens idag (29/11) kl 15:00 på Restaurang Råsunda, Parkvägen 2 B".
Tre
timmar efter att den gått ut satt Sanny Åslund, Stefan Söderberg och
Peter Kisfaludy bakom ett bord längst in i restaurangen och blickade ut
mot kameror, tv-kameror och ett 30-tal journalister.
Sanny såg lättad ut.
- Nu börjar vi med ett vitt ark, kan man säga.
Det
var jakten på ett nytt tränarnamn han syftade på, men det kunde lika
gärna handlat om att bygga en ny ryggrad i en klubb som så gärna vill gå
med rak rygg och blicken mot de stora, den nivå där AIK hör hemma, där
AIK ska höra hemma.
1999 var de där.
Vi rullar bandet.
Nebojša
Novaković trodde inte sina ögon. Inte nog med att han fått avgöra mot
AEK Aten hemma på Råsunda, inte nog med att han skulle få spela
Champions League- nu rullade dessutom bollarna något osannolikt märkligt
i lottningen.
AIK. Barcelona. Fiorentina. Arsenal.
- Det ska bli fantastiskt roligt, sa Nebojša.
Det blev det också.
Stuart
Baxter, som Stefan Söderberg personligen åkt till Japan och hämtat hem,
hade lett AIK till SM-guld 1998. I Champions League fick han ta klivet
upp på den stora scenen. Han trivdes där. Baxters exakta gestik och
internationella verbalitet berättade samma sak för omvärlden som AIK:s
spel gjorde.
Det här var en stor klubb.
Det här var en klubb som skulle bli ännu större.
I
Champions League blev det bara en poäng, men avstampet var gjort. AIK
hade fått en grund att bygga vidare på. Att Helsingborg smet förbi och
tog hem det allsvenska guldet var bara en parentes; AIK bolagiserades,
pratade om börsintroduktion och förstärkte organisationen efter
europeisk mall.
När klubben växt klart fanns 95 personer på avlöningslistan.
Det var bara ett problem.
På planen gick det inte alls lika bra.
Den 5 november 2000 blixtkallade AIK till presskonferens på Råsunda, en tränare skulle meddela sin avgång.
Han skulle inte bli den siste.
Stuart Baxter
1997-2000
Den
13 november 2000 tog Magnus Hedman, målvakten med AIK-hjärtat, emot
Guldbollen på Cirkus i Stockholm. Bakom scenen fick han kyssar och
kramar av Stefan Söderberg, medan IFK Göteborgs förre klubbdirektör
Thomas Wernerson vände bort blicken och skakade på huvudet.
Stora AIK visade upp sig igen.
Men de hade ingen tränare.
Stuart
Baxter hade tappat lågan efter tre års självförbrännande satsning. Han
hade fått alla spelare han pekat på i den största satsning som någonsin
setts i svensk fotboll; Andreas Andersson, Kalle Corneliusson, Pontus
Kåmark, Teddy Lučić hade kommit, men 2000 blev ändå ett katastrofår.
- Annus horribilis, sa Baxter.
Det
började med en magsjukeepidemi på försäsongslägret i La Manga, trots
att AIK haft med sig egen kock (ett till namn på lönelistan), fortsatte
med att storstjärnan Andreas Andersson slet av ett korsband i
säsongsstarten och att Pontus Kåmark gjorde detsamma inför
EM-slutspelet.
Den 15 oktober förlorade AIK med 2-1 på
Vångavallen i Trelleborg. Guldchansen var borta, kvar fanns ett lagbygge
som lutade allt mer.
- Satsningen känns inte fel, absolut inte, sa Stefan Söderberg utanför Vångavallen.
AIK åkte ur Uefa-cupen mot danska Herfölge, Champions League var en prick i backspegeln. Och Stuart Baxter orkade inte mer.
Efter SM-guld, ett cupguld och en säsong bland Europas stora lämnade han in sin avgångsansökan.
Tio dagar senare kallade AIK till presskonferens.
Bakom bordet satt Olle Nordin och log.
Olle Nordin
2001-2002
Kravprofilen var tydlig när AIK letade efter den excentriske Baxters efterträdare:
Starkt, personligt ledarskap.
Skandinavisk karaktär.
Stor internationell erfarenhet och förmåga att leva med högt ställda krav.
Engagemang utöver det vanliga och professionell stil.
Olle Nordin, IFK Norrköpings tränare, löstes snabbt från sitt kontrakt och skrev på för AIK för de närmaste tre åren.
Han uppfyllde nästan alla kriterierna, men allt föll över ända på en kort sats i punkt tre:
"Förmåga att leva med högt ställda krav".
Olle Nordin ställde höga krav på sig själv, omgivningens krav var minst lika höga.
Olle kunde leva med kraven - men han kunde inte överleva som AIK:s tränare.
La
Mangas förbannelse följde inte med AIK 2001, det blev en bra start på
året och många undrade om det dyra, nya lagbygget nu hittat rätt i lagom
tid till säsongen.
Det hade de inte.
Den 13 juni
förnedrades AIK av Halmstad hemma på Råsunda, ledde länge med 3-0 och
vann med 3-2. Från norra ståplatsläktaren, där AIK:s starka stödtrupper
finns, hördes plötsligt nya ramsor. "Vi ska sänka era löner" och "Varför
kämpar inte ni". AIK hade bara vunnit tre av tio matcher och låg tre
poäng från nedflyttningsplats. Efter matchen bad Dick Lidman, vice vd i
AIK Fotboll, Olle Nordin att träffa fem representanter för supportrarna.
Nordin tackade ja.
Och fick träffa fem medlemmar ur Firman.
-
Det gick mycket lugnt till. De frågade om spelare, individuella
prestationer. Matchens egenskaper. Jag gick därifrån med en behaglig
uppfattning, de var sakliga och hade kurage nog att komma face-to-face,
sa Olle Nordin.
Bara några dagar tidigare har Aktiebolaget lämnat
en prognos för året, som pekar på en förlust med 13 miljoner.
Spelarlönerna uppgick föregående säsong till svindlande 28 miljoner
kronor.
Ingen annan svensk klubb är i närheten.
Efter en lyckad höstspurt räddar AIK en tredjeplats i allsvenskan, men de kommer efter både Hammarby och Djurgården.
-
En tredjeplats måste vi vara nöjda med. Nu får vi chansen att kvala in
till Uefa-cupen och i förlängningen öppnas vägen till stora pengar,
säger vd:n Sanny Åslund.
Han har gått över hela klubben med
linjal och sax och klippt i utgiftslistan, det handlar på sikt om att
rädda en blödande klubb.
Efter säsongen står AIK på fötter igen
och kan se fram mot 2002 med viss tillförsikt, trots allt. Trotjänaren
Nebojša Novaković slutar och Thomas Lagerlöf får inget nytt kontrakt,
men AIK har redan gjort klart med Svante Samuelsson från Brann och Per
Nilsson från Gif Sundsvall.
- Vi tycker att vi har ett slagkraftigt lag att bygga vidare på, säger Åslund.
En månad före seriepremiären 2002 får de bygga på nytt.
Olle Nordin har gått in i väggen.
Det
började bli en ovälkommen AIK-tradition, detta med blixtinkallade
presskonferensen. Den 9 mars 2002 handlade det om en tränare som inte
orkade längre.
- Han berättade att han kände sig utbränd och att
han behövde vila upp sig. Han mådde inte bra, mycket på grund av att
han sovit för lite, sa andretränaren Peter Larsson.
I La Manga
hade AIK förlorat fyra träningsmatcher, pressen hade ökat på den redan
hårt pressade tränarduon. Nordin låg vaken på nätterna och tänkte på
fotboll.
AIK ville bara ha kontinuitet.
Peter Larsson fick ta över befälet, det var ingen ultimat lösning men det gav åtminstone en del trygghet.
I två månader.
Peter Larsson
Mars 2002-maj 2002
Det hade funnits gott om tecken, men stämningen i spelartruppen var inget av dem.
- Allt har löst sig på bästa sätt, stämningen i laget är hur bra som helst, sa Benjamin Kibebe.
Men
på planen fortsatte det att gå tungt för AIK. Spelet pendlar mellan
internationell nivå och pojklagsnivå. Förluster mot Elfsborg, Norrköping
och Malmö FF och bara en seger på sju matcher är en tung börda för
Peter Larsson, som dessutom känner att arbetet börjar bli för
betungande.
Sanny Åslund övertalar honom att fortsätta, Janne
Stahre hjälper till med träningen för att avlasta honom och den 2 maj
lovar Peter Larsson att fortsätta som AIK:s tränare året ut.
Två veckor senare kallar AIK till presskonferens. Peter Larsson orkar inte längre.
Den officiella motiveringen är att resultaten varit för svaga.
- Det är den stora biten. Vi har alldeles för lite poäng och har blivit sämre, säger Larsson.
Olle
Nordin erbjuder sig att komma tillbaka, men AIK vill inte ta några
risker vare sig med hans hälsa eller med en tränare som inte har fullt
mandat i spelartruppen. Istället vänder de blickarna utåt, vice vd:n
Dick Lidman har kontakter i Tjeckien och åker till Prag för att träffa
en mycket meriterad tränare.
Precis innan VM hinner sparka igång
är det dags för nästa presskonferens - och näste tränare. Den här gången
hålls konferensen på engelska.
Dušan Uhrin
Juni 2002-november 2002
Det första han säger är som honung för utsvultna AIK:are:
- Jag har kommit hit för att vinna.
Dušan Uhrin har lett Tjeckiens landslag till EM-silver och är ett stort namn. Ett stort namn för en stor klubb.
-
Titta på hans meriter, det räcker väl. Jag kan säga att vi inte har
rådfrågat spelarna i den här frågan. Det är en sån kaliber på den här
tränaren att vi är säkra på att de inte har något emot honom, säger
Sanny Åslund och ler brett.
- Det här kanske skickar en del signaler om vilken ambition den här klubben har.
Dušan Uhrin själv pratar om att han känner samma motivation som när han tränade Tjeckien.
Ändå är det den som fäller honom till slut.
Uhrin
lyfter AIK upp på säker mark i allsvenskan, han plockar fram Daniel
Hoch ur frysboxen och får laget att spela bättre fotboll. Inte briljant,
men bra. Det räcker till en femteplats, till final i cupen och till ett
underhållande möte med Fenerbahce i Uefa-cupen.
Men i augusti
kommer de första signalerna om att allt inte står rätt till. Problemet
finns inte i AIK, utan hos Dušan Uhrin. Sportbladet skriver om hur Uhrin
i en seriös tjeckisk tidning berättat att han är sjuk och trött och
funderar på att säga upp sig efter säsongen.
- Nej, nej, nej, säger Uhrin och förnekar allt.
Kanske borde han inte gjort det.
För
AIK blir 2002 ett år fyllt av svarta, hemska rubriker. Sportsliga
motgångar, huliganproblem, sextrakasserier på ett ungdomsläger - ändå
står sig varumärket starkt, mitt i stormen. Publiken strömmar till,
engagemanget på läktarna är enormt.
När säsongen är slut finns det en enda sak klubben behöver: Lugn och ro.
Istället får de en mardrömsvecka.
Dick
Lidman går in i väggen, Dušan Uhrins låga slocknar, laget står
plötsligt utan tränare samma dag som spelarna åker på semester.
Utanför restaurangen på Råsunda frågar jag Sanny Åslund om det är kris i AIK. Han tittar mig i ögonen när han svarar.
- Definitivt INTE.
Den
svajande storklubben reser sig ur askan, presenterar en ny organisation
och ger sig på jakt efter en femte tränare på tre år.
Det kanske inte är kris ännu. Men det är en bra bit från the fucking Champions League.
snitt
1. Elfsborg 42 27 13 129- 67 153 62,2%
2. Kalmar FF 47 12 23 152- 94 153 62,2%
3. IFK Göteborg 38 25 19 134- 85 139 56,5%
4. AIK 35 27 20 112- 82 132 53,7%
5. Helsingborg 36 23 23 147-112 131 53,3%
6. Djurgården 33 23 26 100- 90 122 49,6%
7. Hammarby 35 18 29 119-113 120 48,8%
8. Malmö FF 31 23 28 123-113 116 47,2%
9. Halmstad 25 29 28 96-109 104 42,3%
10. GAIS 21 31 30 79-106 94 38,2%
11. Gefle 24 21 37 90-111 93 37,8%
2016-20:
1. Malmö FF 77 29 17 242-101 260 70,5%
2. AIK 71 33 19 194-92 246 66,7%
3. Norrköping 68 32 23 216-135 236 64,0%
4. Djurgården 63 26 34 195-127 215 58,3%
5. Häcken 57 35 31 211-124 206 55,8%
6. Hammarby 58 32 33 216-164 206 55,8%
7. Elfsborg 42 42 39 186-187 168 45,5%
8. Östersund 44 33 46 170-171 165 44,7%
9. IFK Göteborg 43 35 45 195-186 164 44,4%
10. Örebro 37 32 54 151-198 143 38,8%
11. Kalmar FF 34 31 58 127-175 133 36,0%
Henok Goitom 2022 4 3 1 16-9 15
Bartosz Grzelak 2020 1 3 4 5-8 6
Rikard Norling 2016 5 3 0 13-4 18
Andreas Alm 2011 4 2 2 11-9 14
Alex Miller 2010 3 1 4 7-9 10
Micke Stahre 2009 5 0 3 8-7 15
Rikard Norling 2005 3 2 3 10-10 11*
Patrick Englund 2004 1 3 4 4-8 6
Richard Money 2003 6 1 1 17-6 19
Dušan Uhrin 2002 3 3 2 11-10 12
Olle Nordin 2001 3 3 2 8-6 12
Stuart Baxter 1998 1 5 2 6-8 8
Erik Hamrén 1996 2 1 5 7-12 7
Hasse Backe 1994 4 3 1 16-10 15
Tommy Söderberg 1991 5 0 3 10-6 15
Sanny Åslund 1988 2 2 4 6-10 8
Nisse Andersson 1987 2 3 3 5-5 9
Rolf Zetterlund 1981 3 2 3 9-12 11
Snitt 9-8 12
*) i Superettan.
Bäst: Money, 19 poäng
Sämst: Grzelak, Englund, 6 poäng
Bästa anfall: Money, 17
Bästa försvar: Norling II, 4
Målgladast: Backe, 16-10
Målsnålast: N. Andersson, 5-5
Flest kryss: Baxter, 5
Minst kryss: Söderberg, Stahre, 0
Stuart Baxter 6 1 1 12-2 79,2% poängutdelning
Andreas Alm 4 6 2 16-11 50,0%
Rikard Norling 15 9 6 38-22 60,0%
Bartosz Grzelak 5 0 0 11-1 100,0%
Stuart Baxter 6 1 1 12-2 79,2% poängutdelning
Andreas Alm 4 6 2 16-11 50,0%
Rikard Norling 15 9 6 38-22 60,0%
Bartosz Grzelak 4 0 0 10-1 100,0%
