torsdag 12 mars 2026

Gli 'italiani del Nord' e la lunga ombra della furbizia


 Il calcio svedese ha a lungo avuto qualcosa di italiano.

Non nel glamour o nelle grandi scuole tattiche, ma nell’istinto: la fede nel controllo difensivo, nel tenere la partita a portata di mano, nel decidere tutto con un singolo momento. Un errore. Una ribattuta. Un giocatore che spunta sul palo giusto.

Goal poaching. Opportunismo. Perdere tempo quando necessario.

La partita come qualcosa che non è necessariamente da dominare — basta vincerla.

Nessun club svedese nel XXI secolo ha rappresentato questa tradizione più chiaramente dell’AIK. La squadra che si sentiva a proprio agio nei piccoli margini, che viveva di disciplina, organizzazione e di giocatori che sapevano sopravvivere alle partite più che controllarle.

Spesso veniva descritto con una parola italiana: furbo.

In italiano, furbo è un aggettivo, anche se gli svedesi usano spesso la parola come un sostantivo. Significa astuto, sveglio, “street smart”. Un giocatore che sa sfruttare le situazioni e ottenere piccoli vantaggi. Ma il sostantivo — furbizia — descrive il fenomeno stesso: la cultura dell’astuzia, dei piccoli trucchi e dell’opportunismo.

E come molte classiche espressioni italiane, la parola dice più di quanto sembri a prima vista.

In Italia, la furbizia è quasi archetipica quanto il celebre gesto del carciofo: la mano che si gira verso l’alto in un misto di rassegnazione e ironia. Un linguaggio del corpo che suggerisce che il mondo è illogico e ingiusto — e che quindi bisogna essere un po’ più furbi di lui.

Nel calcio, la furbizia un tempo poteva essere un’arma.

Ma negli ultimi 25 anni è diventata anche un limite.

Il calcio a bassa intensità, quasi burocratico, che è cresciuto da questa logica — dove le partite vengono amministrate più che giocate — è diventato gradualmente antiquato. Allo stesso tempo, altre culture calcistiche hanno preso la direzione opposta.

Nessuna più di quella spagnola.

Negli ultimi due decenni il calcio spagnolo ha prodotto più allenatori dal pensiero moderno di qualsiasi altro paese al mondo: tecnici che vedono il controllo come qualcosa che si crea attraverso il possesso del pallone, le posizioni, il ritmo e le strutture — piuttosto che attraverso attriti e interruzioni.

Gli spagnoli sono ovviamente anche latini e non mancano di una loro versione dell’astuzia.

Si chiama picardía.

Ma il significato è in parte diverso. Dove la furbizia può descrivere un’astuzia opportunistica per ottenere un vantaggio, nella picardía c’è qualcosa di più giocoso: una scaltrezza intelligente, ironica e quasi scherzosa.

È astuzia come spezia, non come strategia.

Alla luce di questo, la furbizia appare sempre più come un residuo di un’altra epoca del calcio.

L’AIK ha fatto qualcosa di simile, in piccolo, nel corso degli anni 2000.

Il club è diventato l’italiano del Nord Europa — una squadra capace di sopravvivere alle partite, ma più raramente di definirle. Ironia della sorte, questo è avvenuto senza che la squadra fosse mai allenata da un italiano. L’identità italiana non è stata importata; è cresciuta organicamente da una tradizione calcistica svedese in cui il controllo difensivo è stato a lungo la norma.

Il paradosso è che tutto ciò è molto lontano dal certificato di nascita dell’AIK.

Il primo calcio dell’AIK era famoso per tutt’altro: lo Smokingliret ("il gioco in abito da sera"). Un modo elegante, tecnico e quasi aristocratico di giocare a calcio — così raffinato che gli avversari scherzavano dicendo che i giocatori sembravano indossare uno smoking.

In altre parole: l’AIK iniziò la sua storia più vicino a Vienna e Barcellona che a Torino, Firenze o Milano.

Se il club ora sta davvero lasciando il ruolo di “italiano del Nord” per avvicinarsi a qualcosa di più spagnolo, allora non si tratta solo di un cambio di allenatore.

È una rivoluzione culturale.

È già accolta con un misto di entusiasmo e curiosità: una squadra giovane, nuove idee, un altro modo di vedere come controllare le partite. Ma ogni rivoluzione culturale nel calcio porta con sé anche la propria resistenza.

La vecchia guardia dei nostalgici affilerà i coltelli non appena la squadra perderà forma per la prima volta. Quando i risultati vacilleranno — e succede sempre all’inizio di una trasformazione del genere — torneranno a sentirsi le richieste di ordine, cinismo e della vecchia sicurezza.

È il prezzo del cambiamento.

Ed è proprio per questo che la sfida davanti all’AIK è così magnifica.

Non solo vincere le partite — ma cambiare una cultura calcistica


Nordens italienare och 'la furbizias' långa skugga


Svensk fotboll har länge haft något italienskt över sig.

Inte i glamouren eller i de stora taktiska skolorna, utan i instinkten: tron på defensiv kontroll, på att hålla matchen inom räckhåll, på att avgöra genom ett enstaka ögonblick. Ett misstag. En retur. En spelare som dyker upp vid rätt stolpe.

Goal poaching. Opportunism. Maskning när så behövs.

Matchen som något man inte nödvändigtvis behöver dominera – bara vinna.

Ingen svensk klubb har under 2000-talet representerat den traditionen tydligare än AIK. Laget som gjorde sig bekvämt i små marginaler, som levde på disciplin, organisation och på spelare som visste hur man överlevde matcher snarare än kontrollerade dem.

Ofta beskrevs det med ett italienskt ord: furbo.

På italienska är furbo ett adjektiv. Det betyder listig, streetsmart. En spelare som vet hur man utnyttjar situationer och skaffar sig små fördelar. Men substantivet – furbizia – beskriver själva fenomenet: kulturen av list, små knep och opportunism.

Och precis som många klassiska italienska gester säger ordet mer än det först verkar göra.

I Italien är furbizia nästan lika arketypiskt som den berömda carciofo-gesten: handen som vrids uppåt i en blandning av lätt plågad uppgivenhet och ironi. Ett kroppsspråk som antyder att världen är  ologisk och orättvis – och att man därför måste vara lite listigare än den.

I fotbollen kunde furbizia en gång vara ett vapen.

Men under de senaste 25 åren har den också blivit en begränsning.

Den lågintensiva, nästan byråkratiska fotboll som växte fram ur denna logik – där matcher administreras snarare än spelas – har gradvis blivit förlegad. Samtidigt har andra fotbollskulturer gått i motsatt riktning.

Ingen mer än den spanska.

Under de senaste två decennierna har spansk fotboll producerat fler modernt tänkande tränare än något annat land i världen: tränare som ser kontroll som något man skapar genom boll, positioner, tempo och strukturer snarare än genom friktion och avbrott.

Spanjorerna är förstås också latinos och saknar inte sin egen version av list.

Den kallas picardía.

Men betydelsen är delvis annorlunda. Där furbizia kan beskrivas som en opportunistisk list för att skaffa sig en fördel, ligger i picardía något mer lekfullt: en intelligent, ironisk och nästan skämtsam slughet.

Det är list som krydda snarare än strategi.

Mot den bakgrunden framstår la furbizia allt mer som en rest från en annan fotbollstid.

AIK har under 2000-talet i liten skala gjort något liknande.

Klubben blev Nordens italienare – ett lag som kunde överleva matcher, men mer sällan definiera dem. Ironiskt nog skedde det utan att klubben någonsin tränats av en italienare. Den italienska identiteten var inte importerad; den växte fram organiskt ur en svensk fotbollstradition där defensiv kontroll länge varit norm.

Paradoxen är att detta ligger långt från AIK:s egen födelseattest.

Den tidiga AIK-fotbollen var berömd för något helt annat: Smokingliret. Ett elegant, tekniskt och nästan aristokratiskt sätt att spela fotboll – så stilfullt att motståndarna skämtsamt tyckte att spelarna såg ut som om de bar smoking.

Med andra ord: AIK började sin historia närmare Wien och Barcelona än Turin, Florens eller Milano.

Om klubben nu verkligen är på väg att lämna rollen som Nordens italienare och närma sig något mer spanskt handlar det därför inte bara om ett tränarbyte.

Det är en kulturrevolution.

Den möts redan av en blandning av entusiasm och nyfikenhet. Ett ungt lag, nya idéer, ett annat sätt att se på hur matcher ska kontrolleras. Men varje kulturrevolution i fotboll bär också på sitt motstånd.

Det gamla gardet av nostalgiker kommer att vässa sina knivar så snart laget tappar formen första gången. När resultaten svajar – och det gör de alltid i början av en sådan omställning – kommer ropen på ordning, cynism och den gamla tryggheten att höras igen.

Det är priset för förändring.

Och just därför är utmaningen framför AIK så magnifik.

Att inte bara vinna matcher – utan att förändra en fotbollskultur.

Idag för 135 år sedan


 12 mars 1891 

Djurgårdens IF grundas, på ett kafé med adressen Alberget 4A (nuvarande Djurgårdsvägen 124), intill Franska Värdshuset på Djurgården.

Torsten Tegnér, 1951: "AIK har en viss intellektuell för att inte säga spirituell prägel, till skillnad mot tvillingklubben Djurgårdens mera skid-tjäriga, frostiga och robusta skaplynne. "Hårda" spelare dyker upp i alla lag, men genom decennierna har dock i stort sett en vekare, vitsigare, virtuosare linje gått igenom AIK:s "performance"."

På bilden: Birger "Farsan" Sandberg under en match i typiskt "Dif-väder".


onsdag 11 mars 2026

AIK:s, Djurgårdens och Hammarbys publiksnitt i 100 år

 

             rekord         bottenrekord
AIK          30024 (2025)    4059 (1989)
Hammarby     26372 (2022)     517 (1948)
Djurgården   22440 (1959)     267 (1927)
________________________________________

Idag för 42 år sedan


11 mars 1984 

AIK vinner Elitserien med tre poängs marginal till Djurgården och med seriens i särklass bästa försvar. Peter Gradin svarar för 19 mål och 9 assists, Pelle Eklund 9+18, Ulf Isaksson 11+11 och Mats Hessel 9+13. AIK:s publik är dock svårflörtad: endast 3459 ser säsongsepilogen och publiksnittet blir seriens tredje bästa: 5837 per match (Djurgården har 6904, Södertälje 6284). Elitseriens marathontabell efter nio säsonger: Färjestad 391, AIK 365, Brynäs 361, Leksand 350, MoDo 331, Skellefteå 330, Frölunda 314, Djurgården 288, Björklöven 244, Södertälje 131, Timrå 57, Örebro 29, HV 71 20 och Hammarby 19.


tisdag 10 mars 2026

Galiciern som inte kom till AIK för att prata process


När José Riveiro tog över AIK var det inte ännu ett namn i raden av tränare.

Det var ett statement.

AIK är inte en klubb som ska gömma sig bakom processer, powerpointstrategier eller långsamma “resor”. AIK är en klubb som historiskt har definierats av något mycket enklare:
att vinna matcher och sätta tonen i svensk fotboll.

Och någonstans där verkar Riveiro förstå exakt vad han har klivit in i.

Galiciern från Europas utkant
Riveiro kommer från Vigo i Galicien, längst ute på Spaniens atlantkust.

Inte från Madrid, inte från Barcelona. Inte från fotbollens maktcentrum.

Det är kanske därför hans karriär ser ut som den gör.

I stället för att klättra genom La Liga tog han den långa vägen via Norden och Finland. Där byggde han sitt rykte i klubbar som Åboklubben FC Inter.

Där fick han också ett smeknamn: "Vetenskapsmannen".

Lagkaptenen Timo Furuholm beskrev honom så här: "Hela staben älskar nyanser och försöker slipa bort varje liten spricka i spelet. Allt onödigt brölande är borta – nu handlar allt bara om fotboll."

Med andra ord: ingen teater. Bara arbete.

Resultat först
Men det finns en sak som ofta missförstås med Riveiro.
Han är analytisk. Han pratar om struktur och ytor.
Men han är inte någon romantiker som förälskat sig i processen.

När han fick frågan om han hellre vinner 1-0 eller 4-3 kom svaret direkt:
6-3.

Inte för att han vill ha kaos. Utan för att han vill att hans lag ska styra matcher.

Det är en viktig skillnad mot många moderna tränare som gärna pratar om utveckling och identitet men ibland glömmer den brutala sanningen i elitfotboll:
Resultat är allt.

AIK:s identitet
Och det är här AIK kommer in.

AIK är inte vilken klubb som helst i Allsvenskan. 
Det är en klubb med:
 - enorm publik
 - tung historia
 - krav på att vara relevant varje år

AIK:s självbild har alltid varit större än bara tabellplaceringar. Klubben ska vara ett kraftcentrum i svensk fotboll.
Men de senaste åren har något gått förlorat.

För många tränarbyten.
För mycket taktisk försiktighet.
För lite självförtroende i spelet.

Paradigmskiftet
Det är därför Riveiro kan bli mer än bara en tränare. Han kan bli början på ett paradigmskifte.

Från ett AIK som ibland spelat med handbromsen i.

Till ett AIK som:
 - kontrollerar matcher
 - dominerar bollinnehavet
 - vågar attackera

Inte för att vara vackert. Utan för att vinna mer.

AIK-skimmer
Det finns något nästan symboliskt i att förändringen leds av en tränare från Europas periferi.

En galicier från Atlantkusten. En analytiker som inte skriker mest i rummet.

Men som verkar förstå något väldigt grundläggande om klubben han nu tränar.

AIK behöver inte bli någon annan.

AIK behöver bara börja bete sig som AIK igen.

Idag för 49 år sedan

 


10 mars 1977 

AIK måste besegra MoDo i sista omgången för att ta sig till SM-slutspel, och leder med 2-1 när bara fem minuter återstår och 10.009 på Hovet (köer vid ståplats fem timmar före nedsläpp) har börjat jubla. Men AIK får en spelare utvisad och kanadensaren Tom Martin kan kvittera. I slutsekunderna tar AIK ut målvakten och gästerna gör 3-2 i tom kasse. Kenta Nilsson, som tacklas sönder efter en halvminuts spel, avslutar därmed sin sejour i AIK: efter 30 mål och 17 assists uppstår dragkamp mellan de nordamerikanska klubbarna, där Winnipeg Jets går vinnande ur striden.


Det nya, riktiga AIK - och en 18-åring som tog över showen


AIK behövde vinna med två mål mot Häcken för att ta sig till kvartsfinal i Svenska cupen.

Åtta matcher utan seger mot göteborgarna.
En startelva som på förhand dömdes ut.
Och ett lag som enligt många “inte håller allsvensk nivå”.

Sedan gick AIK ut och körde över dem.

4-0.

Men det mest intressanta var inte siffrorna.
Det var att det såg ut som ett helt annat AIK.

Slutet på struktur-religionen

I åratal har AIK gömt sig bakom ett ord: struktur.

Det har sagts vara disciplin. Organisation. Kontroll.
I verkligheten har det ofta varit något annat - en nästan religiös rädsla för att tappa balans.

Resultatet?

Ett AIK som spelat med handbromsen i.
Ett AIK där offensiven blivit ett sidoprojekt.
Ett AIK där resultaten paradoxalt nog varit helt underordnade strukturen.

Det är därför “resultatfotboll” varit en märklig etikett.

Resultaten har ju knappt funnits.

Det här var något annat

Mot Häcken såg vi något som AIK-publiken inte sett på länge.

Tempo. Mod. Spelglädje.

Stanley Wilson sprang sönder sin kant.
Johan Hove var plötsligt överallt.
Ibrahim Cissé såg ut som en mittback AIK borde haft för flera år sedan.

Och längst fram: Zadok Yohanna.

Silas Andersens idiotstämpling

Matchen fick sin första stora vändning när Silas Andersen bestämde sig för att spela huvudrollen.

Först ett gult kort efter ett bråk.
Sedan en fullständigt vansinnig tackling med dobbarna före mot Dino Beširović.

Andra gula. Rött kort.

En fantastisk fotbollsspelare - men också en vettvilling.
Den här gången kostade det Häcken hela cupen.

Yohanna tog över

När andra halvlek började tog Zadok Yohanna över matchen.

Sju minuter in drev han in från höger och curlade bollen i krysset.

Ett sådant mål som får en arena att resa sig samtidigt.

Och det var bara början.

Arton minuter senare kom tvåan.
Ett avslut av ännu högre klass enligt Bersant Celina.

Själv var Yohanna inte lika övertygad.

- Det första är bättre, sa han efter matchen.

Det är svårt att säga emot.

AIK spelade fotboll

Det här var kanske det mest sensationella av allt.

AIK spelade faktiskt fotboll.

Inte sidled.
Inte säkerhetsbroms.
Inte den där eviga väntan på att motståndaren ska göra ett misstag.

Det här var framåtlutat.

AIK pressade.
AIK kombinerade.
AIK gick för fler mål trots att de redan ledde.

För några år sedan hade samma match kunnat sluta 1-0 och panikrensningar sista tio.

Nu blev det 4-0 och anfallsvåg efter anfallsvåg.

Ungdomarna alla dömde ut

Det kanske roligaste i allt detta?

Flera av spelarna som bar laget var samma spelare som dömts ut innan matchen.

Pavey, Wilson, Yohanna.

Spelare som enligt vissa knappt skulle hålla i Superettan.

Mot Häcken såg de ut som något helt annat.

Det är också ett kvitto på en förändring i klubben. AIK verkar plötsligt våga tro på sina unga spelare.

Och ibland händer något då.

En diamant i svartgult

Zadok Yohanna är bara 18.

Men han spelar redan med något som inte går att träna fram: x-faktor.

Han utmanar.
Han jobbar hem.
Och han avgör matcher.

Om det här bara är början kommer topplagen få problem.

Och AIK:s ekonomi kanske få en räddning.

Nya AIK

Det är fortfarande mars. Ett ungt lag kommer svänga. Det kommer komma matcher där allt ser betydligt sämre ut.

Men en sak blev tydlig den här kvällen.

Det här laget spelar inte längre bara för att överleva strukturen.

Det här laget spelar för att vinna matcher.

Och när AIK gör det – med fart, mod och unga spelare som går rakt fram – händer något.

Plötsligt ser man ett AIK som faktiskt kan bli roligt igen.

Och mitt i allt står en 18-åring och ler.

Med två mål i ryggen.

Och ett genombrott som redan börjat skaka Allsvenskan.


Betyg (6=godkänd)
Kristoffer Nordfeldt 6+
Cian Pavey 6,5
Áron Csongvai 6,5
Ibrahim Cissé 7+
Stanley Wilson 7
Adi Mujanic 6,5
Johan Hove 7+
Dino Beširović 7-
Zadok Yohanna 8,5
Kevin Filling 6-
Bersant Celina 7+
Snitt: 6,82


måndag 9 mars 2026

Världens 100 bästa fotbollsspelare (2025)


1 Lamine Yamal (18 år, Spanien, Barcelona)
2 Ousmane Dembélé (28, Frankrike, PSG)
3 Harry Kane (32, England, Bayern München)
4 Erling Haaland (25, Norge, Manchester City)
5 Kylian Mbappé (27, Frankrike, Real Madrid)
6 Raphinha (29, Brasilien, Barcelona)
7 Pedri (23, Spanien, Barcelona)
8 Khvicha Kvaratskhelia (25, Georgien, PSG)
9 Achraf Hakimi (27, Marocko, PSG)
10 Nuno Mendes (24, Portugal, PSG)
11 Bukayo Saka (24, England, Arsenal)
12 Jude Bellingham (22, England, Real Madrid)
13 Declan Rice (27, England, Arsenal)
14 Gianluigi Donnarumma (27, Italien, PSG)
15 Mohamed Salah (34, Egypten, Liverpool)
16 João Neves (21, Portugal, PSG)
17 Michael Olise  (25, Frankrike, Bayern München)
18 Cole Palmer (24, England, Chelsea)
19 Julián Álvarez (26, Argentina, Atlético Madrid)
20 Vitinha (26, Portugal, PSG)
21 Désiré Doué (20, Frankrike, PSG)
22 Virgil van Dijk (34, Nederländerna, Liverpool)
23 Jamal Musiala (23, Tyskland, Bayern München)
24 Vinícius Júnior  (25, Brasilien, Real Madrid)
25 Moisés Caicedo (24, Ecuador, Chelsea)
26 Joshua Kimmich (31 Tyskland, Bayern München)
27 Ryan Gravenberch (24, Nederländerna, Liverpool)
28 Dominik Szoboszlai  (25, Ungern, Liverpool)
29 Florian Wirtz (23, Tyskland, Liverpool)
30 Luis Díaz (29, Colombia, Bayern München)
31 Lautaro Martínez (28 Argentina, Inter)
32 Scott McTominay (29, Skottland, Napoli)
33 Fabián Ruiz (30, Spanien, PSG)
34 Alexander Isak (26, Sverige, Liverpool)
35 Alessandro Bastoni (27, Italien, Inter)
36 David Raya (31, Spanien, Arsenal)
37 Bruno Fernandes (31, Portugal, Manchester United)
38 Thibaut Courtois (34, Belgien, Real Madrid)
39 Marquinhos (32, Brasilien, PSG)
40 Alisson (33, Brasilien, Liverpool)
41 Rodri (30, Spanien, Manchester City)
42 Frenkie de Jong (29 Nederländerna, Barcelona)
43 Jules Koundé (27, Frankrike, Barcelona)
44 Nicolò Barella (29, Italien, Inter)
45 Joško Gvardiol (24, Kroatien, Manchester City)
46 Bradley Barcola (24, Frankrike, PSG)
47 Álex Grimaldo (31, Spanien, Bayer Leverkusen)
48 Viktor Gyökeres (28, Sverige, Arsenal)
49 Federico Valverde (28, Uruguay, Real Madrid)
50 Federico Dimarco (29, Italien, Inter)
51 Bryan Mbeumo (26, Kamerun, Manchester United)
52 Rúben Dias (29, Portugal, Manchester City)
53 Robert Lewandowski (37, Polen, Barcelona)
54 Aurélien Tchouaméni (26, Frankrike, Real Madrid)
55 Rodrygo (25, Brasilien, Real Madrid)
56 Sandro Tonali (26, Italien, Newcastle)
57 Bruno Guimarães (29, Brasilien, Newcastle)
58 Victor Osimhen (27, Nigeria, Galatasaray)
59 Alphonso Davies (26, Kanada, Bayern München)
60 Martin Ødegaard (27, Norge, Arsenal)
61 Antoine Semenyo (26, Ghana, Bournemouth)
62 Enzo Fernández  (25, Argentina, Chelsea)
63 Alejandro Balde (23, Spanien, Barcelona)
64 Lionel Messi (39, Argentina, Inter Miami)
65 Marc Cucurella (28, Spanien, Chelsea)
66 Hakan Çalhanoğlu (32, Turkiet, Inter)
67 Rafael Leão (27, Portugal, Milan)
68 Dani Olmo (28, Spanien, Barcelona)
69 Pau Cubarsí (19, Spanien, Barcelona)
70 Theo Hernández (29, Frankrike, Milan)
71 Estêvão (19, Brasilien, Chelsea)
72 Kenan Yildiz (21, Turkiet, Juventus)
73 Phil Foden (26, England, Manchester City)
74 Nico Williams (24, Spanien, Athletic Bilbao)
75 Hugo Ekitiké (24, Frankrike, Liverpool)
76 Antonio Rüdiger (33, Tyskland, Real Madrid)
77 Mike Maignan (31 Frankrike, Milan)
78 Fermín López (23, Spanien, Barcelona)
79 Bernardo Silva (32, Portugal, Manchester City)
80 Kevin De Bruyne (35, Belgien, Napoli)
81 Nick Woltemade (24, Tyskland, Newcastle)
82 Emiliano "Dibu" Martínez (34, Argentina, Aston Villa)
83 Morgan Rogers (24, England, Aston Villa)
84 Mikel Oyarzabal (28, Spanien, Real Sociedad)
85 Daniel Muñoz (30, Colombia, Crystal Palace)
86 Granit Xhaka (33, Schweiz, Bayer Leverkusen)
87 André-Frank Zambo Anguissa (30, Kamerun, Napoli)
88 Dani Carvajal (34, Spanien, Real Madrid)
89 Nico Paz (21, Argentina, Como)
90 Reece James (26, England, Chelsea)
91 Giorgian de Arrascaeta (32, Uruguay Flamengo)
92 Riccardo Calafiori (24, Italien, Arsenal)
93 Jérémy Doku (24, Belgien, Manchester City)
94 Mile Svilar (27, Serbien, Roma)
95 Mikel Merino (30, Spanien, Arsenal)
96 Milos Kerkez (23, Ungern, Bournemouth)
97 Dean Huijsen (21, Spanien, Real Madrid)
98 Tino Livramento (23, England, Newcastle)
99 Manuel Neuer (40, Tyskland, Bayern München)
100 Mason Greenwood (25, England, Marseille)

---
16 Spanien
10 Frankrike, England
7 Brasilien, Portugal
6 Italien, Argentina, Tyskland
3 Belgien, Nederländerna
2 Norge, Ungern, Colombia, Sverige, Uruguay, Kamerun, Turkiet
---
11 PSG
10 Barcelona, Real Madrid
8 Liverpool
7 Bayern, Man City, Arsenal
6 Chelsea
5 Inter
4 Newcastle
3 Milan, Napoli
---
38 Premier League
23 La Liga
12 Ligue 1
9 Bundesliga, Serie A
1 Série A, Süper Lig, MLS


Publiksiffrornas utveckling i Europa efter Bosmandomen (1995)

 


Idag för 29 år sedan


 9 mars 1997 

AIK slår Södertälje med 3-2 i sista Elitserieomgången inför 4719 på Hovet och går därmed till slutspel som tabellfemma. Säsongen är den senaste där AIK vinner fler matcher än man förlorar i förstaligan (23 mot 17). AIK:s bästa poängplockare är tjeckerna Pavel Patera (19 mål och 43 assists) och Martin Procházka (16+23). Deras landsman Otakar Vejvoda gör 11+10.


När sejfandet blir patologiskt



Träningshallen. Ribban ligger på 2,00.

Tränaren: Du river igen.
Höjdhopparen: Jag vet. Men jag var ju långt över höjden.

T: Du var långt över strukturen.
H: Strukturen?

T: Ja. Hoppet ska ske inom ramen för vår process.
H: Men jag kan hoppa två trettio.

T: Det är inte relevant just nu.
H: Inte relevant?

T: Nej. Vi jobbar med riskminimering.
H: Jag river ju för att jag försöker hoppa försiktigt.

T: Du försöker inte tillräckligt metodiskt.
H: Men om jag bara får hoppa som jag känner...

T: Känsla är inte en strategi.
H: Men jag känner att jag har höjd i kroppen.

T: Det är just sådant som skapar variation i utfallet.
H: Variation?

T: Ja. Oförutsägbarhet. Det vill vi undvika.
H. tittar på ribban.

H: Den ligger på två meter.
T: Precis.

H: Och du vill att jag går en millimeter över?
T: Max.

H: Men om jag hoppar tio centimeter över så är det ju säkrare.
T: Det är inte säkrare.

H: Hur kan det inte vara säkrare?
T: För att det saknar processdisciplin.

H: Men målet är väl att klara höjden?
T: Nej.

Paus.

H: Inte?
T: Målet är att klara höjden på rätt sätt.

H: Och vad är rätt sätt?
T: Minsta möjliga marginal. Maximal kontroll.

H: Men jag river ju hela tiden.
T: Det är en del av utvecklingsprocessen.

H: På två meter?
T: Vi jobbar långsiktigt.

H: Hur långsiktigt?
T: Om vi följer strukturen konsekvent kan du mycket väl vara stabil på 2,05 om några år.

H: Men jag har ju 2,30 i mig!
T: Potential är inget vi spekulerar i.

T. antecknar något i ett block.

H: Vad skriver du?
T: Att du avvek från processen i ansatsen.

H: Jag försökte bara hoppa.
T: Just det.

Paus.

H: Vill du att jag ska hoppa högst?
T: Det är inte frågan.

H: Vad är frågan då?
T: Att vi håller oss till modellen.

H: Även om modellen gör att jag river på två meter?
T: Det är kontrollerade rivningar.

H: Kontrollerade?
T: Ja. De sker inom strukturen.

T. höjer ribban. 2,01.

H: En centimeter?
T: Vi jobbar progressivt.

H. går tillbaka till ansatsen. Stannar halvvägs. Vänder sig om.

H: Jag tror jag förstår nu.
T: Bra.

H: Ni försöker inte hoppa högst.

Paus.

H: Ni försöker bara hoppa minst fel.

Tystnad i hallen.

T: Det är vår kultur.


lördag 7 mars 2026

Europeiska klubbars publikutveckling 1977-2025

 


Extrema outliers i rött.

Idag för 45 år sedan

 


7 mars 1981 

Black Army grundas i ett kontorsutrymme under Råsundas norra läktare. Magnus Lind, senare frontfigur i Aston Reymers Rivaler och Perssons Pack, föreslår namnet och är också medlem nummer 1. På AIK:s 125-årsjubileum 2016 framför Lind en ska-gungande fotbollslåt "Drömmar av guld".


Magnus Lind, 2016: "Och så hade de någon diskussion om namnet när jag kom in och det vara bara pissnamn liksom. Jag sa: det måste vara Black Army. Så var det omröstning och den som hade kommit med det vinnande namnförslaget fick bli första medlem i Black Army."


onsdag 4 mars 2026

AIK:s, Djurgårdens och Hammarbys publiksnitt i 100 år


...och en prognos för de följande tio åren

       AIK    DIF    HIF
2036: 36500  29500  30100
2031: 34500  27500  29200
2026: 32000  22000  27200
2025: 30024  19400  24297
2024: 28589  19340  23579
2023: 25740  19289  23330
2022: 25276  19587  26372
 2019: 18970  23232  15958 
2018: 21052  11919  22916
2017: 17807  16241  22137
2016: 16431  13393  22885
2015: 20983  15484  25507
2014: 16446  13145  20451
2013: 18900  12475  12097
2012: 14311   9183   8463
2011: 13865   8671   7953
2010: 11925   7656   6864
2009: 17422   9435  10381
2008: 15535  10168  10497
2007: 20465  14148  13505
2006: 21434  13358  11793
2005: 11872  14075  11450
2004: 13880  12321  12887
2003: 17301  16083  14026
2002: 16551  14246  13296
2001: 15496  12480  13613
2000: 14403   5544  12135
1999: 13521   9173  11917
1998: 11112   2819  10967
1997:  6733   2965   4499
1996:  6065   3843   3993
1995:  6933   6813   8612
1994:  5233   2249   7823
1993:  6974   2726   3532
1992:  5210   4169   1744
1991:  6492   4402   3289
1990:  5014   4113   4126
1989:  4059   3275   2415
1988:  5087   6034   4549
1987:  4433   1835   3978
1986:  5438   5862   5310
1985:  6367   1801   5734
1984:  7618   2051   7303
1983:  6665   2418   9912
1982:  5872   2882   8872
1981:  6479   4967   8307
1980:  5739   5438   9030
1979:  7403   8290  11499
1978:  6183   5054   7753
1977:  9319   8143   8856
1976:  8204   6998   9767
1975: 10192   7940   8031
1974: 10422   7558   8673
1973:  9522   7928   7631
1972: 12036   6901   8562
1971: 11136   8765  13018
1970:  8643  10092  12548
1969:  8206   8955   2935
1968:  9265   9904   4604
1967: 10245   9728   6607
1966: 10290  11539   2490
1965: 15775   9424   8216
1964: 13565  12005   4846
1963: 17624  15812   8783
1962:  4932  16264  11072
1961: 13136   3998  12136
1960:  9970  10940   9726
1959: 13641  22440  14560
1958: 11065  13364   3460
1957: 14315  12375   8840
1956: 17410  15148  12304
1955: 17898  19010  14803
1954: 20746  16477   5164
1953: 14758  14860   2482
1952:  7281  16319   3334
1951: 16842  18902   1925
1950: 21755  21535   1406
1949: 19636   6139    817
1948: 19184  15250    517
1947: 19949  16413   1466
1946: 15376  13253   1874
1945: 10688   2535   3177
1944: 15122   2493   2969
1943: 10058   2201   3145
1942:  7586   2382   2807
1941:  8708   1821   2120
1940:  8291   2474   8035
1939: 12609   4051   3226
1938: 17196   4494   3322
1937: 15067   8334   2414
1936: 16727   2261   2620
1935: 15818   2411   2292
1934: 14553   4194   2084
1933: 15942   2594   2872
1932: 17728    318   2556
1931: 15856    317   2833
1930: 15997    461   2983
1929:  8102    500   1888
1928:  7232   6738   1941
1927:  7205    267   1750
1926:  6272    550   1950
1925:  5436    530   4182



Högst snitt:
68 gånger: AIK
17: Hammarby
14: Djurgården

Lägst snitt:
53 gånger: Djurgården
42: Hammarby
4: AIK
 

tisdag 3 mars 2026

Poängsnitt vs målsnitt i Allsvenskan 2020-2025

 



SM-vinnande lag i rött

Det finns ett tydligt positivt samband mellan högre målsnitt och högre poängutdelning.
Sambandet är dock inte extremt starkt – spridningen är tydlig.