Allsvensk marathontabell 1993-2025

 

1	Malmö FF	904	459	226	219	1549	977	+572	1603
2	AIK	904	428	247	229	1313	956	+357	1531
3	IFK Göteborg	930	411	248	271	1404	1058	+346	1481
4	IF Elfsborg	826	362	216	248	1280	1068	+212	1302
5	Djurgårdens IF	800	359	189	252	1186	951	+235	1266
6	Helsingborgs IF	750	308	181	261	1130	1006	+124	1105
7	IFK Norrköping	740	292	185	263	1116	1034	+82	1061
8	Hammarby IF	702	291	181	230	1080	925	+155	1051
9	Halmstads BK	750	260	193	297	977	1030	−53	973
10	Örebro SK	728	262	171	295	968	1066	−98	957
11	BK Häcken	692	268	180	244	1100	971	+129	948
12	Kalmar FF	666	250	165	251	837	868	−31	915
13	Trelleborgs FF	436	123	110	203	509	705	−196	479
14	Mjällby AIF	330	131	83	116	425	392	+33	476
15	Örgryte IS	368	124	98	146	456	495	−39	470
16	Gefle IF	348	100	98	150	372	494	−122	398
17	GIF Sundsvall	396	98	109	189	445	649	−204	391
18	Gais	288	86	86	116	322	381	−59	344
19	IK Sirius	270	90	61	119	381	450	−69	331
20	Degerfors IF	280	73	69	138	314	500	−186	293
21	Östers IF	268	66	82	120	329	424	−95	280
22	IF Brommapojkarna	266	65	55	146	285	477	−192	250
23	Östersunds FK	180	56	45	79	221	274	−53	213
24	Landskrona BoIS	130	35	34	61	142	214	−72	139
25	IFK Värnamo	120	33	30	57	137	190	−53	129
26	Varbergs BoIS	120	30	30	60	137	206	−69	120
27	Falkenbergs FF	150	29	30	91	158	305	−147	117
28	Syrianska FC	90	20	16	54	88	153	−65	76
29	Västerås SK	56	12	11	33	52	92	−40	46
30	Ljungskile SK	56	11	11	34	54	109	−55	44
31	AFC Eskilstuna	60	8	16	36	51	110	−59	40
32	Umeå FC	26	8	6	12	35	45	−10	30
33	Dalkurd FF	30	6	6	18	30	57	−27	24
34	IK Oddevold	26	5	4	17	20	43	−23	19
35	IK Brage	26	4	4	18	26	68	−42	16
36	Assyriska FF	26	4	2	20	17	52	−35	14
37	Enköpings SK	26	3	5	18	22	59	−37	14

 

 19 mars 1981 

AIK, som vann den första SM-finalen mot Färjestad, är chanslöst i de tre följande matcherna. Värmlänningarna vinner tre raka med 5-0, 5-3 på Hovet och 5-1 trots storspel av 18-årige andramålvakten Peter Åslin inför 5934 i Färjestads Ishall. 90-årsjubilerande AIK har därmed väntat 34 år på SM-titeln i ishockey och 44 år på mästartiteln i fotboll.

AIK-supportrar för 126 år sedan

 

SM-final mot Örgryte 1900: 1-0-seger på Lindarängen (nära Värtahamnen). 

Bästa anfall och försvar i Allsvenskan, 1993-2025

Mästarlag i grönt.

År   Bästa anfall                 Bästa försvar          

1993 2,15 Norrköping              0,65 IFK Göteborg

1994 2,38 Örebro                  0,85 Norrköping

1995 1,65 IFK Göteborg            0,77 IFK Göteborg

1996 2,35 IFK Göteborg            0,88 IFK Göteborg

1997 1,92 IFK Göteborg            1,00 AIK

1998 1,65 Helsingborg, Norrköping 0,58 AIK

1999 1,69 Helsingborg             0,54 AIK

2000 1,96 Helsingborg             0,92 Halmstad

2001 1,92 Halmstad                0,92 Djurgården

2002 2,00 MFF                     1,08 Halmstad

2003 2,38 Djurgården              0,88 MFF

2004 2,04 Halmstad                0,69 Kalmar

2005 2,31 Djurgården              0,81 Kalmar

2006 1,77 AIK                     0,73 Elfsborg

2007 1,88 Helsingborg             0,88 IFK Göteborg

2008 2,33 Kalmar                  0,60 Elfsborg

2009 1,77 IFK Göteborg, Kalmar    0,67 AIK

2010 1,97 MFF                     0,80 MFF

2011 1,83 Helsingborg             0,90 Helsingborg, AIK

2012 2,23 Häcken                  0,90 AIK

2013 2,03 Helsingborg             0,87 Kalmar

2014 1,97 MFF, AIK                1,03 MFF, Elfsborg

2015 2,00 Norrköping              0,73 IFK Göteborg

2016 2,00 MFF                     0,87 MFF, AIK

2017 2,10 MFF                     0,73 AIK

2018 1,90 MFF                     0,53 AIK

2019 2,50 Hammarby                0,53 MFF

2020 2,13 MFF                     0,97 Häcken

2021 1,93 MFF                     0,83 AIK

2022 2,30 Häcken                  0,83 Djurgården

2023 2,30 Häcken                  0,87 Elfsborg

2024 2,23 MFF                     0,83 MFF, Hammarby

2025 2,00 Hammarby                0,60 Mjällby

Bäst anfall:

8,5: Malmö FF

5,5: Helsingborg

3,5: IFK Göteborg

3: Häcken

2,5: Norrköping

2: Halmstad, Djurgården, Hammarby

1,5: AIK, Kalmar FF

1: Örebro

Bästa försvar:

9: AIK

5,5: Malmö FF

5: IFK Göteborg

3,5: Elfsborg

3: Kalmar

2: Halmstad, Djurgården

1: Norrköping, Häcken, Hammarby, Mjällby

0,5: Helsingborg

Idag för sju år sedan

17 mars 2019 

Enkät på AIK-historik: Tycker du att AIK spelar gnetig fotboll under Rikard Norling?

Ja, men det är helt enligt plan! SM guld 2019! 70,1%

Nej 16,5%

Ja 13,4%.

AIK:s publiksnitt i fotboll och ishockey under 2000-talet

Fotbollens siffror gäller seriespel; ishockeyns seriespel, slutspel och kvalmatcher.

           F     H   snitt f:s andel

2000 : 14477  6043   10260     71%

2001 : 15496  6612   11054     70%

2002 : 16551  4161   10356     80%

2003 : 17301  2169    9735     89%

2004 : 15038  2875    8956     84%

2005 : 11873  1606    6740     88%

2006 : 21434  1783   11608     92%

2007 : 20465  1244   10854     94%

2008 : 15535  1371    8453     92%

2009 : 17436  3586   10511     83%

2010 : 11925  3246    7586     79%

2011 : 13865  6095    9980     69%

2012 : 14311  5917   10114     71%

2013 : 18900  4998   11949     79%

2014 : 16446  5082   10764     76%

2015 : 20983  3409   12196     86%

2016 : 16431  4990   10710     77%

2017 : 17807  4113   10960     81%

2018 : 23664  4200   13932     85%

2019 : 18970  5000   11985     79%

2020 :     -  2935       -       -

2021 : 18542*    -       -       -

2022 : 25276  2819   14048     90%

2023 : 25740  3870   14805     87%

2924 : 28589  4705   16647     86%

2025 : 30024  5347   17686     85%

snitt  18673  3927   11300     83%

*) med publikrestriktioner pga COVID-19.

AIK:s poängliga i SM-slutspelet 1984

AIK blev det första laget någonsin som vann fem raka slutspelsmatcher (4-3 och 11-1 mot Södertälje samt 5-2, 2-0 och 4-1 mot Djurgården).

                   mål ass  p.

Per-Erik Eklund     6   7   13 

Peter Gradin        4   3    7

Leif Holmgren       2   5    7

Ulf Isaksson        3   2    5

Tommy Lehman        2   2    4

   Hans Norberg        2   2    4   

Rolf Ericsson       2   1    3

Mats Alba           1   2    3

Mats Ulander        1   2    3

Tomas Nord          2   0    2

Björn Hellman       1   1    2

Roger Lindström     1   0    1

Bo Ericson          0   1    1

Mats Hessel         0   1    1

Snittbetyg AIK 2016

2,89 Chinedu Obasi (betygsatt nio gånger)

2,84 Stefan Ishizaki (27)

2,71 Per Karlsson (26)

2,69 Ebenezer Ofori (25)

2,66 Alexander Isak (20)

2,61 Sauli Väisänen (18)

2,59 Nils-Eric Johansson (28)

2,58 Carlos Strandberg (12)

2,56 Daniel Sundgren (24)

2,50 Christos Gravius (5)

2,48 Patrik Carlgren (28)

2,44 Patrick Kpozo (11)

2,42 Ahmed Yasin (12)

2,40 Eero Markkanen (10)

2,38 Haukur Hauksson (16)

2,29 Amine Affane (7)

2,27 Jos Hooiveld (11)

2,22 Anton Salétros (16)

2,20 Johan Blomberg (16), Fredrik Brustad (5)

1,95 Denni Avdić (10)

Betyg: Aftonbladet/Expressen.

AIK:s anfall och försvar under 50 års tid

 

Idag för tio år sedan

 

15 mars 2016 

Nanne Bergstrands Hammarby slår för andra året i rad ut Andreas Alms långbollande AIK i Svenska Cupens kvartsfinal. Efter en lågkvalitativ 1-1-match missar Jos Hooiveld och Eero Markkanen (skott högt över) i straffläggningen. AIK med 18-årige Christos Gravius och 19-årige Anton Salétros på mittfältet. Nisse Johansson gör sin 300:e match för AIK. Bara 23.860 på Friends Arena, mot 41.063 året tinnan.

Allsvenskans bästa målskyttar 2015-2025

82: Christoffer Nyman (Norrköping)

78: Nahir Besara (Hammarby, Örebro)

76: Alexander Jeremejeff (Häcken, MFF)

69: Marcus Antonsson (Kalmar, MFF, Värnamo)

60: Paulinho (Häcken)

54: Henok Goitom (AIK)

53: Isaac Kiese Thelin (MFF)

44: Nikola Đurđić (Hammarby, MFF)

41: Simon Skrabb (Norrköping, Kalmar, Gefle)

39: Moses Ogbu (Sirius, Mjällby)

38: Arnór Traustason (Norrköping, MFF)

36: Nicolás Stefanelli (AIK), Deniz Hümmet (Elfsborg, Kalmar, Djurgården), Oliver Berg (Kalmar, Djurgården, Sirius)

33: Mohamed Buya (Djurgården, AFC Eskilstuna)

32: Victor Edvardsen (Degerfors, Djurgården), Viktor Prodell (Elfsborg)

31: Muamer Tanković (Hammarby)

30: Astrit Selmani (Varberg, Hammarby), Jacob Bergström (Mjällby)

29: Gustav Ludwigson (Hammarby)

28: Jo Inge Berget (MFF)

27: Jordan Larsson (Helsingborg, Norrköping. AIK), Per Frick, Michael Baidoo, Jeppe Okkels (Elfsborg)

26: Carlos Strandberg (AIK, MFF), Robin Söder (IFK Göteborg)

25: Tarik Elyounoussi (AIK), Kennedy Igboananike (Örebro, AIK, Norrköping)

24: Linus Hallenius (GIF Sundsvall, Helsingborg)

23: Ioannis Pittas (AIK)

21: Nikola Vasić (BP), Emir Kujović (Norrköping, Djurgården)

20: Aliou Badji (Djurgården), Sebastian Andersson (Norrköping, Djurgården)

31.239 biljetter sålda till

hemmapremiären mot Halmstad

den 5 april kl. 14:00

Snöpligt cuputtåg - men ett AIK som inger hopp

AIK:s cupresa tog slut i ett drama borta mot GAIS. Slutresultatet svider, men känslan efteråt är ändå märkligt hoppfull. För trots förlusten stod AIK för en av sina spelmässigt bästa matcher på länge.

Under stora delar av matchen dominerade AIK spelet. Med tre tonåringar i startelvan tog laget kommandot på bortaplan och skapade flera högkvalitativa målchanser. Utöver målen producerades minst fyra riktigt bra lägen som mycket väl hade kunnat ge en helt annan utdelning. Det här är en match som lika gärna hade kunnat sluta med en klar seger för AIK.

I stället föll laget till slut på egna misstag.

Kvitteringen till 2–2 var i mångt och mycket en bjudning. Den kom som en konsekvens av att AIK spelar med hög risk i uppspelsfasen - något som samtidigt är en del av lagets nya identitet. Det tredje GAIS-målet kom i ett läge där AIK kunde ha säkrat resultatet och gått mot förlängning, men i stället fortsatte man att gå för segern. Modigt, men också kostsamt.

Samtidigt är det svårt att bortse från hur mycket som faktiskt såg lovande ut.

Zadok Yohanna var återigen lysande och ett konstant offensivt hot. Hans energi, mod och kreativitet gav AIK en dimension som verkligen stack ut. Bakom honom stod Kristoffer Nordfeldt för en stabil insats, medan Amel Mujanic återigen visade vilken viktig motor han kan vara på mittfältet.

Men kanske viktigast av allt var något mer svårmätbart: spelglädjen.

Den är påtagligt annorlunda jämfört med perioden under Mikkjal Thomassen. AIK spelar med större mod, mer rörelse och en tydlig vilja att föra matcher. För första gången på länge känns det som att laget verkligen vill spela fotboll – något många supportrar har längtat efter i åratal.

Det innebär också en annan typ av risk. När man spelar mer offensivt och vågar ta initiativ kommer misstagen ibland. Det syntes i den här matchen, där samtliga baklängesmål i någon mån kan härledas till bristande koncentration och individuella felbeslut.

Det är något laget behöver arbeta vidare med. För även om modet är välkommet måste AIK ibland också kunna spela mer cyniskt. När man leder matcher finns det tillfällen då det är klokare att stänga ytor och kontrollera tempot i stället för att fortsätta spela med samma höga risknivå.

Ändå lämnar den här matchen efter sig något som saknats länge: tillförsikt.

Skillnaden mot tidigare säsonger är tydlig. Att förlora efter en svag prestation lämnar ingenting kvar. Men att förlora trots att spelet fungerar och laget skapar chanser ger något att bygga vidare på. Det inger hopp – både hos supportrar, spelare och ledarstab.

Ett särskilt omnämnande förtjänar också bortaföljet, som ännu en gång levererade starkt stöd från läktarna.

Den enda frågan är egentligen varför ramsan till tonerna av Eddy Grants klassiker aldrig hördes från start:

"Ge oss mål, Yohanna."

Med tanke på hur han spelade hade den passat perfekt.

Cupäventyret är över. Men om den här prestationen säger något om vart AIK är på väg, då kan framtiden faktiskt vara ljusare än den varit på mycket länge.

Betyg (6=godkänt)

Kristoffer Nordfeldt 7+

Stanley Wilson 6

Ibrahim Cissé 5,5

Áron Csongvai 6-

Charlie Pavey  6

Amel Mujanic 7-

Johan Hove 6,5+

Dino Beširović 6+

Taha Ayari 6

Erik Flataker 6

Zadok Yohanna 8-

snitt : 6,36

Die Italiener des Nordens und der lange Schatten der Furbizia

 Der schwedische Fußball hatte lange etwas Italienisches an sich.

Nicht im Glamour oder in großen taktischen Schulen, sondern im Instinkt: dem Glauben an defensive Kontrolle, daran, das Spiel in Reichweite zu halten und es in einem einzigen Moment zu entscheiden. Ein Fehler. Ein Abpraller. Ein Spieler, der am richtigen Pfosten auftaucht.

Goal-Poaching. Opportunismus. Zeitspiel, wenn es nötig ist.

Das Spiel als etwas, das man nicht unbedingt dominieren muss – man muss es nur gewinnen.

Kein schwedischer Klub hat diese Tradition im 21. Jahrhundert deutlicher verkörpert als AIK. Die Mannschaft, die es sich in kleinen Margen bequem machte, die von Disziplin, Organisation und von Spielern lebte, die wussten, wie man Spiele überlebt, statt sie zu kontrollieren.

Oft wurde das mit einem italienischen Wort beschrieben: furbo.

Im Italienischen ist furbo ein Adjektiv. Es bedeutet listig, straßenschlau. Ein Spieler, der weiß, wie man Situationen ausnutzt und sich kleine Vorteile verschafft. Aber das Substantiv – furbizia – beschreibt das Phänomen selbst: die Kultur der List, der kleinen Tricks und des Opportunismus.

Und wie viele klassische italienische Gesten sagt das Wort mehr, als es auf den ersten Blick scheint.

In Italien ist Furbizia fast so archetypisch wie die berühmte Carciofo-Geste: die Hand, die nach oben gedreht wird, in einer Mischung aus leicht gequälter Resignation und Ironie. Eine Körpersprache, die andeutet, dass die Welt unlogisch und ungerecht ist – und dass man deshalb ein bisschen schlauer sein muss als sie.

Im Fußball konnte la Furbizia einst eine Waffe sein.

Doch in den letzten 25 Jahren ist sie auch zu einer Begrenzung geworden.

Der niedrigintensive, fast bürokratische Fußball, der aus dieser Logik hervorging – in dem Spiele eher verwaltet als gespielt werden – ist allmählich veraltet. Gleichzeitig haben sich andere Fußballkulturen in die entgegengesetzte Richtung entwickelt.

Keine mehr als die spanische.

In den letzten zwei Jahrzehnten hat der spanische Fußball mehr modern denkende Trainer hervorgebracht als jedes andere Land der Welt: Trainer, die Kontrolle als etwas verstehen, das durch Ballbesitz, Positionen, Tempo und Strukturen geschaffen wird – nicht durch Reibung und Unterbrechungen.

Die Spanier sind natürlich ebenfalls Latinos und kennen ihre eigene Form der List.

Sie heißt Picardía.

Doch die Bedeutung ist etwas anders. Während Furbizia eine opportunistische Schlauheit beschreibt, um sich einen Vorteil zu verschaffen, liegt in Picardía etwas Verspielteres: eine intelligente, ironische und fast schelmische Cleverness.

List als Gewürz – nicht als Strategie.

Vor diesem Hintergrund wirkt la Furbizia immer mehr wie ein Überbleibsel aus einer anderen Fußballzeit.

AIK hat im 21. Jahrhundert im Kleinen etwas Ähnliches getan.

Der Klub wurde zu den Italienern des Nordens – eine Mannschaft, die Spiele überleben konnte, sie aber seltener definierte. Ironischerweise geschah das, ohne dass der Klub jemals von einem Italiener trainiert wurde. Die italienische Identität wurde nicht importiert; sie entstand organisch aus einer schwedischen Fußballtradition, in der defensive Kontrolle lange die Norm war.

Das Paradox ist, dass das weit von AIKs eigener Geburtsurkunde entfernt liegt.

Der frühe AIK-Fußball war für etwas ganz anderes berühmt: Smokingliret. Eine elegante, technisch geprägte und fast aristokratische Art, Fußball zu spielen – so stilvoll, dass Gegner scherzhaft meinten, die Spieler sähen aus, als trügen sie Smoking.

Mit anderen Worten: AIK begann seine Geschichte näher bei Wien und Barcelona als bei Turin, Florenz oder Mailand.

Wenn der Klub nun tatsächlich dabei ist, die Rolle als Italiener des Nordens hinter sich zu lassen und sich etwas Spanischerem anzunähern, geht es also nicht nur um einen Trainerwechsel.

Es ist eine kulturelle Revolution.

Sie wird bereits mit einer Mischung aus Begeisterung und Neugier aufgenommen. Eine junge Mannschaft, neue Ideen, eine andere Vorstellung davon, wie Spiele kontrolliert werden sollen. Doch jede kulturelle Revolution im Fußball bringt auch Widerstand mit sich.

Die alte Garde der Nostalgiker wird ihre Messer wetzen, sobald die Mannschaft zum ersten Mal die Form verliert. Wenn die Resultate schwanken – und das tun sie am Anfang einer solchen Umstellung immer – werden die Rufe nach Ordnung, Zynismus und der alten Sicherheit wieder laut werden.

Das ist der Preis der Veränderung.

Und genau deshalb ist die Herausforderung vor AIK so großartig.

Nicht nur Spiele zu gewinnen – sondern eine Fußballkultur zu verändern.

Idag för 79 år sedan

 14 mars 1947 

AIK blir svenska mästare i ishockey för femte gången (endast IK Göta och Hammarby har fler titlar). I SM-finalen besegras Stockholmsklubben IK Göta med 3-2 inför 3478 runt Östermalms IP:s "oljiga" och snabba isbana. Lars Ljungman blir slutspelets skyttekung med sju mål. AIK får sedan vänta 35 år på nästa SM-guld: under tiden vinner elva klubbar titeln: Brynäs tio, Djurgården nio, Leksand fyra och Södertälje två.

AIK:s tabellplaceringar 1914-2025

 

Allsvenskans assist topp 100 (2017-25)

Rank Spelare Klubbar Matcher Assist

1 Nahir Besara (ÖSK, Hby) 254 50

2 Magnus Eriksson (DIF)  190 33

3 Anders Christiansen (MFF) 179 30

4 Darijan Bojanić (ÖFK, Hby) 173 25

5 Mikkel Rygaard (Häc) 113 23

6 Oliver Berg (GIF, KFF, DIF) 190 22

7 Sebastian Nanasi (Var, KFF, MFF)  137 22

8 Hosam Aiesh (ÖFK, IFK) 163 21

9 Oscar Johansson Schellhas (TFF, Vär) 129 21

10 Johan Larsson (Elf) 195 20

11 Sebastian Larsson (AIK) 153 20

12 Gustav Ludwigson (Hby) 149 20

13 Jonathan Levi (Elf, Nkp) 183 19

14 Mohanad Jeahze (BP, Hby) 138 18

15 Erick Otieno (AIK) 155 17

16 Per Frick (Elf) 192 17

17 Simon Thern (AIK, Nkp, IFK, Vär) 161 17

18 Simon Lundevall (Elf) 58 17

19 Tobias Sana (IFK) 99 16

20 Søren Rieks (IFK, MFF) 176 15

21 Simon Skrabb (Nkp, KFF) 156 15

22 Romário (KFF) 201 15

23 Elias Andersson (Sir, DIF) 112 14

24 Adam Ståhl (Sir, Mjä, DIF) 135 14

25 Herman Johansson (Mjä) 114 14

26 Ken Sema (ÖFK) 35 13

27 Victor Edvardsen (Deg) 114 13

28 Paulinho (Häc) 52 12

29 Jeppe Okkels (Elf) 109 12

30 Michael Baidoo (Elf) 117 12

31 Samuel Gustafson (Häc) 114 11

32 Gabriel Busanello (MFF) 81 11

33 Anton Salétros (AIK) 110 11

34 Axel Björnström (AIK, Sir)  85 10

35 Ahmed Qasem (Elf) 93 10

36 Joel Nilsson (Mjä) 96 10

37 Gustav Engvall (DIF, Vär) 77 10

38 Niclas Eliasson (Nkp) 17 10

39 Jiloan Hamad (Hby) 54 9

40 Simon Olsson (Elf) 115 9

41 Rasmus Alm (Elf) 115 9

42 Gustaf Norlin (IFK) 130 9

43 Markus Rosenberg (MFF) 85 9

44 David Batanero (GIF) 85 9

45 Filip Rogić (ÖSK, AIK)  115 8

46 Jesper Karlsson (Elf) 85 8

47 Kalle Holmberg (Nkp) 132 8

48 Arnór Traustason (MFF) 110 8

49 Diego Campos (Deg) 81  7

50 Daniel Eid (Nkp ) 55 7

51 Sergio Peña (MFF) 75 7

52 Alexander Kačaniklić (Hby) 85 7

53 Aslak Witry (DIF) 90 7

54 Muamer Tanković (Hby) 70 7

55 Guðmundur Þórarinsson (Nkp)  80 7

56 Tarik Elyounoussi (AIK) 75 7

57 Romain Gall (GIF, MFF) 95 7

58 Victor Wernersson (IFK) 110 7

59 Kim Källström (DIF) 28 7

60 Tobias Hysén (IFK) 30 7

61 Kerim Mrabti (DIF) 25 6

62 Bersant Celina (AIK) 63 6

63 Alexander Jensen (BP) 60 6

64 Elliot Käck (DIF) 105 6

65 Mix Diskerud (IFK) 90 6

66 Henok Goitom (AIK) 120 6

67 Robin Söder (IFK) 105 6

68 Saman Ghoddos (ÖFK) 70 6

69 Mattias Svanberg (MFF) 60 6

70 Daleho Irandust (Häc) 95 6

71 Emil Salomonsson (IFK) 90 6

72 Tommy Thelin (Jön) 90 6

73 Moses Ogbu (Sir) 80 5

74 Daryl Smylie (Jön) 85 5

75 Karl Larson (Sir) 75 5

76 Filip Dagerstål (Nkp) 95 5

77 Nordin Gerzić (ÖSK) 110 5

78 Jesper Karlström (DIF) 125 5

79 Nicolas Stefanelli (AIK) 95 5

80 Jo Inge Berget (MFF) 121 5

81 Alexander Jeremejeff (Häc, MFF) 121 5

82 Sead Hakšabanović (Nkp) 58 5

83 Issam Jebali (Elf) 80 5

84 Rasmus Lindkvist (AIK) 95 5

85 Maic Sema (GIF) 80 5

86 Ahmed Yasin (AIK, Häc) 85 5

87 Jamie Hopcutt (ÖFK) 70 5

88 Peter Wilson (GIF) 80 5

89 Othman El Kabir (DIF) 80 5

90 Jesper Arvidsson (Sir) 75 4

91 Kadir Hodžić (AFC) 75 4

92 Chinedu Obasi (AIK, Elf) 60 4

93 Sargon Abraham (IFK) 75 4

94 Max Svensson (HIF) 70 4

95 Robin Simović (Var) 65 4

96 Benjamin Nygren (IFK) 60 4

97 John Björkengren (FFF) 60 4

98 Nsima Peter (FFF) 60 4

99 Alexander Fransson (Nkp) 60 4

100 Piotr Johansson (KFF) 60 4

Rank Spelare Klubbar Matcher Assists = snitt

1 Mikkel Rygaard (Häc) 113 23 = 0,204

2 Nahir Besara (ÖSK, Hby) 254 50 = 0,197

3 Magnus Eriksson (DIF)  190 33 = 0,174

4 Anders Christiansen (MFF) 179 30 = 0,168

5 Oscar Johansson Schellhas (TFF, Vär) 129 21 = 0,163

6 Sebastian Nanasi (Var, KFF, MFF)  137 22 = 0,161

7 Darijan Bojanić (ÖFK, Hby) 173 25 = 0,145

8 Gustav Ludwigson (Hby) 149 20 = 0,134

9 Sebastian Larsson (AIK) 153 20 = 0,133

10 Hosam Aiesh (ÖFK, IFK) 163 21 = 0,129

11 Oliver Berg (GIF, KFF, DIF) 190 22 = 0,116

12 Johan Larsson (Elf) 195 20 = 0,103

Idag för åtta år sedan

13 mars 2018 

AIK slår Örebro med 2-0 i kvartsfinalen i Svenska Cupen inför 7679 på Friends Arena, men Jesper Nyholm skadas svårt i en närkamp med Michael Omoh efter halvtimmens spel. Det dröjer två år och fyra månader innan är tillbaka igen: då i regerande mästarna Djurgården. I juni 2020 säger Nyholm: "Det har varit olika så klart. Det är många som tycker att jag är otacksam (gentemot AIK) och sen är det många som är glada för min skull och för min resa. Självklart är det många i AIK som tycker att det är jobbigt, att jag har fått träna där och sen blir det så här. Det blir svårt. Om det inte erbjuds något, och det inte kan erbjudas något, då är det jävligt svårt. Det är svårt att säga att man ska vänta sex månader och se vad som händer då, jag har ingen aning om vad som händer om sex månader. Jag tog min chans. [...] Det har varit lite småhot, lite om benbrott och sådär. "Judas" och så."

Henok Goitom, oktober 2018: "Varför hände det här Jesper? En person som inte ville någon illa. Det sätter igång tankar. Det spelar ingen roll om man är godhjärtad, ska man ändå få skit på sig? En så positiv kille, varför ska han få så mycket skit?"

AIK:s och IFK Göteborgs publiksnitt 1913-2025