Analys: Är anfall bästa försvar eller tvärtom?

Fotbollens eviga dilemma kan formuleras ganska så enkelt och koncist: "våga eller inte våga?" eller "är anfall bästa försvar eller är försvar bästa anfall?"

Frågan kan tyckas banal - för att vinna titlar krävs ju att man har både ett någorlunda stabilt försvar och ett hyfsat vasst anfall. Men likväl så är det så att svaret på de här frågorna utgör grunden i två skilda fotbollsfilosofier.

Svensk fotboll har internationellt ofta tvingats att välja den försiktiga linjen, eftersom vi i stora mästerskap oftast möter större nationer med en mindre klimatmässigt handikapp än vårt. Resultatet har blivit den berömda svenska "igelkottstaktiken" baserad på riskminimerande, taktisk kyla och maximalt utnyttjande av motståndarnas misstag. Att föra matcher i stora mästerskap har inte varit aktuellt på 60 år och att ha en offensiv slagsida har - troligen realistiskt - betraktats som närmast en dödssynd.

Men vad händer i seriespel, där de flesta matcher spelas mellan lag som har ungefär samma förutsättningar och en given storfavorit ofta saknas? Är korrelationen större mellan framgångar (SM-guld) och antalet gjorda mål eller antalet insläppta?

Jag har kikat på samtliga allsvenska upplagor sedan starten 1924 som avgjorts i "rak" serieform (dvs utan slutspel eller s k "SM-serie"): inalles 79 säsonger. Vad som intresserat mig är hur många mål de fyra medaljlagen gjort och släppt in och hur stor marginell nytta ett gjort eller insläppt mål gjort i jakten på von Rosens/Johanssons pokal.

Här resultatet:

79 säsonger: gjorda och insläppta mål

mästarlaget 2:a         3:e         4:e
4376-2040   3992-2195   3698-2461   3455-2661


Diff seriesegraren mot 2:a/3:e/4:e-laget

     Gjorda  Insläppta diff
1:a  4376    2040
---------------------------
2:a   384    155       229
3:e   678    421       257
4:e   921    621       300

En ganska sensationell skillnad mellan guld- och silvermedaljörerna alltså: skillnaden i antalet gjorda mål är 2,5 gånger större än den i antalet insläppta.

Annorlunda uttryckt kan man se hur många mål som gjorts i mästarlagets och övriga lags matcher:

Mästarlaget: 3,36 mål / match
2:a          3,24
3:e          3,23
4:e          3,21

Med andra ord så har mästarlaget genomgående varit det klart mest offensiva/risktagande av topplagen, medan riskminimerandet verkar vara större ju längre från topplaceringen man kommer.

Hur är det då med korrelationen mellan antalet SM-guld och antalet säsonger då ett lag haft bäst anfall och/eller bäst försvar? Jag har här markerat den siffra som kommer närmast antalet SM-guld i fetstil.

             SM-guld 1924-2016 bästa anfall/försvar
Malmö                  19           19       24
IFK Göteborg           15           14       14
Norrköping             13           16       13
Helsingborg             7           10        6
Djurgården              7            6        6
Elfsborg                6            6        5
AIK                     5            5       11
Halmstad                4            3        5
GAIS                    4            3        8
Öster                   4            3        3
Örgryte                 3            3        0
Åtvidaberg              2            3        1
Kalmar FF               1            2        3
Sleipner                1            1        0
Hammarby                1            2        0
Örebro                  0            1        0
Häcken                  0            1        0
IFK Malmö               0            0        2
Gårda                   0            0        1

Hade försvarets vikt varit lika avgörande som anfallets så är det realistiskt att tro att AIK tagit minst dubbelt så många SM-guld som vi nu faktiskt gjort. Ett exempel: sista året med Erik Hamrén (1997) var AIK guldfavoriter och hade seriens tätaste försvar, men med bara 38 gjorda mål blev det en fiaskoartad 8:e-plats.

Å andra sidan hade troligen MFF-dominansen varit ännu större om laget inte haft en så stor defensiv slagsida. Ett exempel: 1978/79 - då Bob Houghtons lag gick till EC-final - så missade skåningarna SM-guldet båda åren, pga en bristfällig offensiv (1978 gjorde MFF 17 mål färre än mästarna Öster, året efter 8 mål färre än mästarna Halmstad).

Ser man till hur mycket siffran för bästa anfall/försvar diffar från siffran för antalet SM-guld så blir resultatet enligt följande:

Diff. bästa anfall/SM-guld : 15
 - " -     försvar/ - " -  : 33

Alltså är korrelationen bästa anfall/SM-guld 2,20 gånger större.

Till sist en liten internationell jämförelse, baserad enbart på den sista säsongen i respektive land (av utrymmesskäl). Här räknar jag inte in nationer som avgör mästartiteln med slutspel, Apertura- och Clausurasäsonger och liknande.

Ligor där mästarna hade bästa anfall och bästa försvar (24):
Österrike Grekland Tyskland Skottland Schweiz Portugal Danmark Cypern Slovakien Kroatien Israel Argentina Brasilien Sverige Norge Malta Moldavien Nordirland Slovenien Kina Iran FAE Saudiarabien Thailand

Ligor där mästarna varken hade bästa anfall eller bästa försvar (10):
Ryssland Spanien England Ungern Estland Gibraltar Malta Sydkorea Sydafrika

Ligor där mästarna hade bästa anfall men inte bästa försvar (20):
Holland Frankrike Belgien Serbien Turkiet Tjeckien Albanien Bulgarien Colombia Mexiko Armenien Vitryssland Bosnien Kosovo Montenegro Irland Wales Uzbekistan Chile Marocko

Ligor där mästarna hade bästa försvar men inte bästa anfall (11):
Italien Rumänien Finland Azerbaidzjan Andorra Lettland Luxemburg Japan Bolivia Paraguay Egypten

Sammanfattningsvis:

• Lag som gör mest mål har 67,7% chans att vinna guld
• Lag som släpper in minst mål har 53,8% chans att vinna guld
• Lag som gör mest mål har 25,7% större chans att vinna guld än lag som släpper in minst mål
• Av lag som har antingen bäst anfall eller bäst försvar är det 81,8% vanligare att laget som har bäst anfall vinner guldet.

Hur man än vrider och vänder på det, nationellt eller internationellt, historiskt eller aktuellt, så är resultatet detsamma: 

   Det lönar sig att prioritera offensiven och det är riskabelt(sic) att riskminimera.