Visst doftar det mindre parfym på Ullevi och visst är Råsundas betongspann gråare än Guldfoajéer och Teatercaféer. Och visst slipper man där höra manschauvinismens och rasismens primitiva utbrott. Men samtidigt hör man också lika geniala tolkningar av processerna och rörelserna på arenan som någonsin i en mellanakt.
[Eva af Geijerstam, 1992]