Maktkampen i AIK – en samtidsspegel

Det är valår i år. Ett valår som av många förutspås bli ett av de smutsigaste på länge. I AIK Fotboll stundar ett årsmöte. Ett möte som ser ut att bli synnerligen välbesökt och detta tack vare en man, Simon Strand, som förvisso sent omsider men ändock kommit med ett initiativ som syftar till att lägga fram ett alternativ till valberedningens (VB) förslag på styrelse samt inte minst lägga fram förslag på kandidater till valberedning. Inte minst det sista är en synnerligen god idé eftersom VB inte nominerar sig själv utan dessa kandidater förväntas förberedas lite ”vid sidan av” det ordinarie nomineringsarbetet. Inte sällan leder val av VB till krystade lösningar och oförberedda, omotiverade och stundtals okunniga VB-ledamöter…detta gäller i alla föreningar och är mer en generell betraktelse. I AIK har vi haft olika kvalitet på VB genom åren…jag har själv gått på årsmöten sedan 80-talet. Jag vill dock poängtera att jag inte lägger någon värdering i den nuvarande mer än att den är rumphuggen, likt tidigare år, samt att jag på ett personligt plan gillar ordförande i VB och betraktar Patrik som en genuin och bra AIK-supporter. Det senare behöver dock inte innebära att man är skräddad för uppgiften framgent utan det kan vara dags för nya krafter. Inte minst för att skingra minsta misstanke om vänskapskorruption. Gott så.

I demokratiska val som hållits de senaste åren i västvärlden kan vi tydligt se otillbörlig påverkan från främmande makt, ett hätskt debattklimat, stormiga sociala medier, beskyllningar och fake news och en tydlig framgång för alternativa medier och alternativ höger/vänster. Allt detta är en naturlig följd av digitaliseringen och skapandet av filterbubblor. Det är en oomtvistad sanning inom invandringskritiska grupperingar i Sverige idag att ”folket” har fått nog och att ”folket” vill stoppa invandringen, införa dödsstraff och dra tillbaka svenska medborgarskap. I själva verket är det en minoritet som är av ovan åsikter. De allra flesta kan navigera mellan frågorna och kan vilja ha en kontrollerad men generös invandring kombinerat med större sociala och polisiära insatser i förorterna. Likaledes finns det en uppfattning hos Södertörns-vänstern att ”folket” vill ha stopp för vinster i välfärden. Filterbubblor och segregering. Och folks oförmåga och brist på tid att ta del av andras åsikter.

På samma sätt står AIK inför ganska likartade utmaningar. Det finns en närmast sjuklig fixering vid ”organiserade supportrar” i AIK. Sittande styrelse kallade under hösten exempelvis ”organiserade supportar” till informationsmöte samt belade deltagarna med munkavle. AIKs stampublik om knappa 10’000 blev näppeligen representerade av någon på det mötet. På det extra årsmöte som hölls vintern 2016 var det en herre i det äldre gardet som höjde rösten i frågan. SI, BA, Smokinglirarna, ASK och FB för inte den mannens talan.

Det vi ser i AIK är att gamla BA har haft en stor makt över föreningen i närtid. När jag började på ståplats var det absolut inte på det sättet. Tvärtom motarbetades vi aktivt från styrelserummet och jag har själv hört styrelseledamöter på 90-talet uttala invektiv om vår egen publik. Detta var verkligheten då, och ingen har gjort mer för att bryta det dödläget än Johan Segui. Med Johan kom en förändring av AIK. Till det bättre initialt. Men likt de flesta stora ledare så finns en tid att kliva av och göra plats för förnyelse. Detta har nu skett, men alltjämt ligger den gamla BA-kärnan från 80-90-talet kvar som starka påverkansfaktorer kring AIK. Jag är en del av samma generation, och är följaktligen i den ålder då man har den tid, kraft och erfarenhet som krävs för att bidra ordentligt i sammanhang som dessa. Precis som många av de gamla klackprofiler som ju är de som dyker upp på informationsmöten, årsmöten och träffar. Vi är en begränsad skara. Och det är därför ”vi” alltjämt har makten i AIK…i kraft av att man dyker upp. Och man engagerar sig. Ni som orkat läsa hit vet vilka dessa signaturer är, och vilka dessa personer är också. Somliga är bara mer förändringsbenägna än andra.

Simon är ur en annan generation.

Men också, och nu gissar jag här, ur en annan ”klass”, om jag får uttrycka mig lite raljant…

Vi har en gruppering nu, ledd av Simon, där man inte sällan bor i innerstaden, man har bra jobb inom reklam, media och pr…man har en politisk åskådning som sannolikt är mer positivt inställd till fenomen som #metoo och andra CSR-frågor än gemene ståplatsfigur från hur-ska-det-gå-em-92-åren. Man samlas på Odenplan istället för i MOS innan match. Man finns på Twitter. Man har ett nätverk inom etablerade media. Ni vet vad jag pratar om. Den gruppen ställs mot ett betydligt mer hardcore-oldschool-garde som i princip utgör lejonparten av AIKs ”organiserade supportrar” i någon slags fallande skala med ASK ytterst på ena sidan och FB på den andra. Mitt emellan finns AIK:s stampublik om knappa 10k och en stor grupp oengagerade medlemmar som varken vet ut eller in.

Att stoppa det som sker nu – att Simon genom sitt initiativ de facto stärker medlemsdemokratin i AIK genom att faktiskt få 5-600 tidigare oengagerade medlemmar att komma till mötet och rösta – är dömt att misslyckas, givet det track record sittande styrelse och VB tyvärr har sett till de två senaste mandatperioderna, innevarande inräknad.

Det är klart att det finns skäl att ifrågasätta timingen. Men det finns desto fler skäl att göra motsatsen. Det vi ser är ett generations- och maktskifte i klubben. Förändringsarbeten är inte värda att kallas förändringsarbeten om inte tår blir trampade på. Jag har skrivit upp mig på Simons lista. För jag vill markera att jag kommer på mötet. Att jag tänker rösta. Och att jag inte tänker köpa den här lama medlemsdemokratin vi haft de senaste åren. Valet av PB som ordförande 2016 var en fars. Man kunde ta på stämningen i skolans aula. Det är en otjänst till Per, som ju även han är en mycket genuin AIK:are och person på ett privat plan, och det är en otjänst till AIK. Inte minst en otjänst till de styrelseledamöter som nu står för omval. Visste de ens vad de gav sig in på?

Mankan.


(Debattinlägget lades ursprungligen ut på Gnagarforum: skribenten har godkänt publicering)
   

Simon Strand: Dags att gå vidare — låt solen stiga över AIK igen