"Då
vi i elegant ekipage och glittrande höstväder nådde Lindarängen precis
kl. 2 hade spelet ännu icke börjat. Rundt om banan stod en mestadels
ungdomlig och glad publik, men där fanns också, på reserverad plats à 1
kr., en allvarlig och och om det helas betydelse fullt medveten samling
åskådare med brokiga slips, biljetten uppträdd på en rockknapp, fulla av
sakkunskap och sporttermer, så att vi skämdes för oss själfva. Under
föreställningens gång blefvo somliga af dem trötta och lade sig på den
mjuka gräsmattan, ropande till hvarandra efter konjak.
Men
på prisdomarestraden satt grefve Clarence [von Rosen] själf, och med
honom herrar i så långa säckrockar att de måste ha varit engelsmän. Och
bakom grefven stod på ett bord hans vandringspokal, stor, lysande af
silfver på sin svarta fot." [DN]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar