– Det var en chimär. Att ta över AIK var såklart en massiv grej med de ringa erfarenheter jag hade. Jag var nervös inledningsvis, men nervositet är också något jag drivs av. Jag har aldrig stuckit under stol med att jag är en karriärist som vill nå toppen, och visst hade jag tänkt tanken när jag var assisterande i AIK. Jag hade slitit hårt för att få chansen.
Jag berättar att jag pratat med Bojan Djordjić om guldåret 2009 och hur Djordjić än i dag fascineras av hur Stahre lyckades få ihop allt och alla på så kort tid. Ännu mer imponerad var mittfältaren när han jämförde säsongen dessförinnan.
– Det var ganska gnälligt i truppen, sade Djordjić. Många egon hade fått sig en törn. Vi var ett jävligt viljestarkt gäng som drog åt olika håll. Men på kort tid lyckades Micke lyfta och ena oss. Jag vet själv att jag kunde känna mig som Sveriges bästa mittfältare, trots att jag visste att jag inte var det. Och så var det för oss alla. Han var tydlig och enkel. Han såg vem som behövde en kram och vem som var i behov av en utskällning.
Ur Offside, 2017.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar