Tvåtusen.
Forumet glödde.
Svartgult krig i textform.
Baxter vid rodret med iskall min
Prata disciplin men var är gnistan vi vill in?
Tabellen säger trea men smaken är bly
Vi skulle ta guld – inte gömma oss i “stabil och trygg”
Kryss mot lag vi ska köra över
Handbroms i själen, publiken glöder
Struktur i pärmar, presskonf-svar
Men fotboll är blod, inte Excel-ark kvar
Vi kräver mer – för vi vet vilka vi är
Svartgult hjärta, det slår utan spärr
Inget guld men hungern är kvar
Tvåtusen var ilskan – vi tar revansch nästa år
Krokko på forumet, tangentbord brann
Rad efter rad, tog diskussionen som en man
Inte spelare – nej, debattens kniv
Skär genom ursäkter, håller pulsen vid liv
Han sa: “Vi är större än rädsla och kryss”
Han sa: “Släpp loss spelet, ge laget lite syre, visst?”
Medan Baxter stod stel i sitt system
Var Krokko en röst för passion igen
Det handla inte om hat, det handla om krav
När man älskar nåt hårt så blir tonen ibland grav
Hellre storm än ett tyst acceptans
Hellre bråk i december än ett lag utan chans
Tvåtusen var splittring och strid
Baxter med kontroll, Krokko med vrid
Forumet levde, ilskan var sann
Svartgult hjärta – i varje man.
Inget filter. Inga ursäkter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar