Mats Rohdins öppna brev i Expressen, 1988

Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves. Så resignerat uttryckte sig den grekiske filosofen Zenon för nästan 2500 år sedan, och så skulle han nog även ha sagt i dag, om han levt och hade kunnat bevittna vad som händer på vissa fotbollsläktare runt om i landet.
Det är nog ingen överdrift att påstå att klimatet hårdnat i Sverige på senare tid, när det gäller invandrarhat och rasistiska tendenser. Att även idrotten, som den samhällets spegel den är, förr eller senare skulle drabbas av dessa idioter är väl rätt så logiskt, om man följt utvecklingen från den riksbekante bonden i Sjöbo till Sverigepartisternas demonstrationer på Sergels torg i deras strävan att förvärva anständighetsstämpel.

Som aktiv spelare skäms man oerhört när lagkamrater och motståndare häcklas för sin hudfärgs skull. Spelare, som kan vara ens bäste vän, som tränar kopiöst hårt dagligen och som vigt sitt liv åt fotbollen för att de älskar den, för att de får förmånen att glädja andra, det vill säga publik och supporters - dessa spelare hånas nu och bespottas inför öppen ridå av vissa publikdelar på våra största idrottsarenor runt om i landet. DET ÄR SKAMLIGT!
En del av dessa skriande rötägg menar, att de bara vill psyka en duktig motståndare, få honom ur balans. Att det hela inte alls handlar om rasism. Men vad som i går var en psykning på Råsunda eller Ullevi blir lätt i morgon ett glåpord på Drottninggatan eller Avenyn. Klotet sätts så lätt i rullning...

Det vore att göra det enkelt för sig att säga att rasisterna borde bort från idrottsarenorna, men i så fall dyker de bara upp någon annanstans i samhället, med sitt dravel.
Den enda lösningen på problemet, som jag ser det, är att vi alla fortsätter att reagera, fortsätter att säga ifrån när vi stöter på rasismen i alla dess former både på och utanför idrottsarenorna. Vad det hela handlar om är ju den grymma sanningen att en människa gör en annan människa illa enbart på grund av att denne fötts med en annan hudfärg. Så enkelt och så hemskt är det.

PS. Glöm ej det gamla ordspråket: "Den som tiger, han samtycker." DS. 

---------------------------

Bakgrund: Sommaren 1988 hade flera allsvenska spelare häcklats pga sin hudfärg, inte minst MFF:s Martin Dahlin som utsattes för rasistiska talkörer på såväl Ullevi som Råsunda. Mats Rohdin, som kallades "Allsvenskans filosof" då han just hade skrivit en 40-poängsuppsats om Birger Sjöbergs liv och diktning, skrev då ett "öppet brev till alla rasist-löss". Mats fick sedan Ronny Landin-priset för sina insatser mot rasismen (Ronny Landin hade tidigare sparkats ihjäl när han försökte ingripa mot ett rasistbrott).