När sejfandet blir patologiskt

Träningshallen. Ribban ligger på 2,00.

Tränaren: Du river igen.

Höjdhopparen: Jag vet. Men jag var ju långt över höjden.

T: Du var långt över strukturen.

H: Strukturen?

T: Ja. Hoppet ska ske inom ramen för vår process.

H: Men jag kan hoppa två trettio.

T: Det är inte relevant just nu.

H: Inte relevant?

T: Nej. Vi jobbar med riskminimering.

H: Jag river ju för att jag försöker hoppa försiktigt.

T: Du försöker inte tillräckligt metodiskt.

H: Men om jag bara får hoppa som jag känner...

T: Känsla är inte en strategi.

H: Men jag känner att jag har höjd i kroppen.

T: Det är just sådant som skapar variation i utfallet.

H: Variation?

T: Ja. Oförutsägbarhet. Det vill vi undvika.

H. tittar på ribban.

H: Den ligger på två meter.

T: Precis.

H: Och du vill att jag går en millimeter över?

T: Max.

H: Men om jag hoppar tio centimeter över så är det ju säkrare.

T: Det är inte säkrare.

H: Hur kan det inte vara säkrare?

T: För att det saknar processdisciplin.

H: Men målet är väl att klara höjden?

T: Nej.

Paus.

H: Inte?

T: Målet är att klara höjden på rätt sätt.

H: Och vad är rätt sätt?

T: Minsta möjliga marginal. Maximal kontroll.

H: Men jag river ju hela tiden.

T: Det är en del av utvecklingsprocessen.

H: På två meter?

T: Vi jobbar långsiktigt.

H: Hur långsiktigt?

T: Om vi följer strukturen konsekvent kan du mycket väl vara stabil på 2,05 om några år.

H: Men jag har ju 2,30 i mig!

T: Potential är inget vi spekulerar i.

T. antecknar något i ett block.

H: Vad skriver du?

T: Att du avvek från processen i ansatsen.

H: Jag försökte bara hoppa.

T: Just det.

Paus.

H: Vill du att jag ska hoppa högst?

T: Det är inte frågan.

H: Vad är frågan då?

T: Att vi håller oss till modellen.

H: Även om modellen gör att jag river på två meter?

T: Det är kontrollerade rivningar.

H: Kontrollerade?

T: Ja. De sker inom strukturen.

T. höjer ribban. 2,01.

H: En centimeter?

T: Vi jobbar progressivt.

H. går tillbaka till ansatsen. Stannar halvvägs. Vänder sig om.

H: Jag tror jag förstår nu.

T: Bra.

H: Ni försöker inte hoppa högst.

Paus.

H: Ni försöker bara hoppa minst fel.

Tystnad i hallen.

T: Det är vår kultur.